Magnus Stridsberg© 2010 • www.arenadikulladal.se

Arena Di Kulladal 

Lite extra information om forntid som alltid  är fantastiskt som tex

I östra Afrika har forskare hittat bitar av skelett från människoliknande varelser som levde för ungefär 3 miljoner år sedan. Lucy är till exempel ett skelett från denna tid.

De människor som skapade de äldsta gravarna som hittats, brukar kallas neanderthalare, för att de första skelettet hittades i Neanderthal i Tyskland, mitten av 1800-talet.

Cro Magnon kallas den första nutida människan. De har gjort grottmålningarna i Altamira, Spanien och Lascaux grottan i Frankrike

För ca 10 000 år sedan började människan odla och använda jordbruk. Därmed inträder neolitikum.

Den förhistoriska tiden slutar i och med att skrivkonsten införs i ett område. Det första kända skriftspråket kallas kilskrift och börjar användas ca 3400 före Kristus.

          I Norden räknas ungefär tiden mellan 12 000 före Kristus och  1000 efter Kristus som förhistorisk tid.  

Rumänska bronsåldersvapen. Som tvåa från vänster syns ett antennsvärd BILD FRÅN  sv.wikipedia.org/wiki/Bronsålderns_svärd

 Forntid

Begreppen används ofta synonymt och kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga,för att ge en täckande bild av historien. Historieskrivning om förhistorisk tid kallas förhistoria. Gränsen är flytande då det finns utländska historiska källor som belyser slutet av forntiden och arkeologiskt källmaterial är viktigt även för att utforska historisk tid.Förhistoriens sista del, där de skriftliga källor som finns är av så dålig kvalitet att de mest är att beteckna som senare tiders sagor. 

 Tidpunkten för när den anses ta vid ,varierar mellan olika områden och kulturer, på grund av skillnader i förekomst av skriftligt material.

9560 f.Kr.

Stadsstaten Atlantis sjunker i havet enligt Platon, som år 560 f.Kr. skriver att det var "för 9 000 år sedan".

Atlantis beskrivs i två dialoger av Platon, Timaios och Kritias, varav den senare slutar mitt i ett stycke. Enligt texten är historien om Atlantis ett minne som den grekiske statsmannen Solon fått höra av präster i den egyptiska staden Sais. Det är alltså inte en myt utan en litterär berättelse från början. Under det senaste seklet har dock så många element lagts till, framför allt i den anglosaxiska världen, att de flestas föreställning om Atlantis skiljer sig så mycket från Platons berättelse, att man nog kan tala om en myt.

 

Några andra sjunkna städer är

 

1. Lejonstaden i Quiandaosjön, Kina

En av de mer spektakulära undervattensstäderna ligger i Kina, och kallas för Lejonstaden. Staden byggdes under Han-dynastin runt åren 25-200 efter Kristus, och vilar under ytan i de "tusen öarnas sjö". Sjön uppstod när området förvandlades till en vattenreservoar 1958. Lejonstaden föll i glömska fram till 2001 då den återupptäcktes av undervattensarkeologer.

 

I Lejonstaden kan man se fantastiska skulpturer och byggnader, och staden är i dag ett av landets populäraste turistmål. Sedan några år tillbaka är det öppet för offentligheten att i ordnade grupper dyka och besöka staden.

 

 

2. Dwarka, Indien

En gång för tusentals år sedan var detta en jättestad. Sedan slog klimatförändringen till. Havsytan steg och staden hamnade 120 meter under Indiska oceanen.

 

I dag räknas Dwarka som en av mänsklighetens äldsta städer och är ett paradis för undervattensarkeologer.

 

 

3. Templet i Titicaca-sjön, Peru

Ett antikt tempel har hittats i Titicaca-sjön i Peru. Enligt Arkeologer är templet mellan 1000 och 1500 år gammalt, alltså före Inkarikets storhetstid. Det har länge funnits legender kring sjön, bland annat att en uråldrig stad sjunkit ner i den. Inkafolket sägs ha sett sjön som födelseplatsen för sin civilisation. Nära sjön låg den dåtida staden Tiwanaku, med ett folk som senare införlivades i Inkariket, och man spekulerar i att det sjunkna templet kan ha byggts av samma folk. Varför det numera ligger på sjöns botten är däremot oklart.

 

4. Doggerland

9000-8000 f.Kr

Balearerna befolkas

Balearerna, katalanska Illes Balears, spanska Islas Baleares, är en spansk ögrupp och autonom region, belägen i västra Medelhavet. Den autonoma regionen består av en enda provins med samma namn. Palma de Mallorca  som är huvudort för både provins och region.

Göbekli Tepe, världens äldsta kända tempel, byggs på 9500-talet f.Kr.1994 påbörjade arkeologen Klaus Schmidt en utgrävning av kullen Göbekli Tepe, i ett oländigt bergsområde i sydöstra Turkiet. Kullen visade sig innehålla en 12 000 år gammal kultplats som enligt vissa arkeologer kan vara den europeiska civilisationens vagga. den kan vara världens viktigaste arkeologiska utgrävningsområde, just för att den förbryllande frågan om varför människan efter tiotusentals år av vandrande existens började bosätta och sysselsätta sig med åkerbruk  och detta kan kanske  besvaras där.

8 500 f. Kr.Medeltemperaturen ligger på dagens nivå, därmed är istiden över.

8000-7000 

Potatis och bönor odlas i Sydamerika.

 

Ris börjar odlas i Japan

.

Med en datering till 7 000 f.Kr. finns två avtryck i lera föreställande tyg av tuskaft respektive tvist (panama). De är funna i nordöstra Irak.

Den norska ön Hitra befolkas.

 

De neolitiska bosättningarna vid Çatalhöyük och Hacilar i Anatolien befolkas.

 

7000-6000 f. Kr.

Jordbruket växer fram i Europa (i områdena motsvarande nuvarande Grekland och Italien).

Djurhållning och odling av säd i östra Sahara.

6800 f.Kr.

Maglemosekulturen är en kulturgrupp från tidigmesolitikum och boplatserna från denna kultur utgör de äldsta boplatserna i Sverige. Maglemosekulturen dateras till ca 9500 - 6000 f.Kr., dvs mitten av preboreal tid till början av atlantisk tid .Bare mosse i Svalövs socken och Linnebjär, Öbacken vid Malmö och Ageröds mosse vid Ringsjön i Skåne härstammar från denna kultur. Dessa s k säsongsboplaster liknar mycket den danska fyndplatsen Mullerup vid Maglemose som kulturen har fått sitt namn uppkallad efter sig. Anderstorp och Nennesmo i Jönköpings län är de nordligaste Maglemoseboplatserna i Sverige. Den 5 grupper som man delat upp denna i har på många olika håll ifrågasatts.

6500 f.Kr.

Arkeologer har kunnat påvisa bosättningar av jordbrukare i Baluchistan 

Det  är en av Pakistans fyra provinser. På andra sidan gränsen mot Iran finns sedan den iranska delen av den historiska provinsen 

Denna iranska provins kallas Sistan och Baluchesta|.

Arkeologiska fynd har visat att de tidigaste bosättningarna av jordbrukare i Sydasien fanns här  vid omkr. 6500 f.Kr.

Dessa bosättningar har fått namnet Mehrgarh.  Araberna inträngde i Belutsjistan omkring 664 e. Kr., under Muawiyas kalifat. Historien är inte helt klar, men folkstammar från dagen Iran verkar under 1100-talet från Kirman ha rört sig öster och omkring 1200 trängt in i dagens Belutsjistan, och blandat sig med den ursprungliga befolkningen.

6000-talet f.Kr.

Capsienkulturen i Nordafrika blomstrar.

Capsienkulturen ( Museer m.m.) var en mesolitisk kultur i Maghreb (västra Nordafrika) som existerade omkring 10 000-6 000 f.Kr.. Capsienkulturen var främst koncentrerad till dagens Marocko, Algeriet och Tunisien med några bekräftade fyndorter i Cyrenaica i nordöstra Libyen.

Capsienkulturen delas traditionellt upp i två varianter (som ofta var samtida): typisk Capsien, som utmärker sig med spån- och bladredskap, och övre Capsien, vars mikroliter uppvisar betydligt större geometrisk formrikedom. Även benredskap och föremål dekorerade med snäckor och pärlor har hittats. Utmärkande för Capsienfyndplatser är kökkenmöddingar med stora mängder snäckskal och avlagringar av mörk aska, både i grottor och i det fria och vanligen i närheten av källor eller vid bergspass.

Vid denna tid hade området ett klimat som liknar den öppna savannen i dagens Östafrika med Medelhavsliknande skogar på högt belägna områden. Capsienmänniskornas kost bestod av flera djurarter som inte längre finns i området: visent, koantilop, hare och orm. Spår efter deras vegetariska föda är mer sällsynta. Det var i den tidiga Capsienkulturen som de första domesticerade fåren och getter uppträdde i området.

Anatomiskt var Capsienmänniskorna moderna Homo sapiens.

Ingenting är känt om Capsienmänniskornas religion, men deras gravseder antyder en tro på ett liv efter detta. Capsienfynd inkluderar stora mängder dekorativ konst, bland annat figurativ och abstraktklippkonst. Ockra användes till färgning av både verktyg och kroppar. Strutsägg användes för tillverkning av pärlor och behållare och snäckskal till halsband. Den iberomaurusiska evulsionseden att dra ut de främsta framtänderna fortsatte under Capsien men blev mindre vanlig och kan ha begränsats till kvinnor.

6000 f.Kr 5000 f.Kr

Hjulet uppfinns. För första gången.

Den äldsta kända användningen av hjulet anses idag vara som drejskiva vid keramiktillverkning cirka 3500 f.Kr. i området runt Mesopotamien. Vagnshjulet uppfanns även oberoende i Kina cirka 2500 f.Kr. Även inkaindianer och andra västliga samhällen konstruerade hjullika mekanismer. Man har funnit leksaker för barn som innehåller hjullika konstruktioner, och dessa dateras till år 1500 f.Kr.

Mesopotamien (grekiska för "mellan floderna") eller Tvåflodslandet är området runt floderna Eufrat och Tigris i Irak.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan. Under de följande 2 000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, som var en del av den så kallade bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker.

I Mesopotamien utvecklade  förutom hjulet också de allra äldsta civilisationernas skriftspråk (så kallad kilskrift)  och tideräkningen. Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur. Många dynastier och imperier har genom tiderna kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak, 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 - 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut.

Plogen uppfinns.

Det är svårt att skilja på födoinsamling och jordbruk. De äldsta kvarlämningarna av förädlade grödor kommer från 9000-talet f.Kr. Vete, råg och flera andra viktiga grödor härstammar från Mellanöstern, och odlades i stor skala i Bördiga halvmånen och Nildalen.

Några viktiga framsteg i jordbrukets historia är plogen, växelbruket, traktorn och täckdiket.

Jordbruket tog en viktig vändpunkt när boskapsdjur började användas i arbetet. Före detta hade människorna endast brukat jorden med hjälp av handkraft.

Ris odlas i Asien.

5600 f.Kr.

Svarta havet översvämmas av saltvatten.

5500 f.Kr.

Senmesolitikum (5500-4000 f.Kr.) inleds. Det motsvaras i sydskandinavien av Ertebøllekulturen.

5400-talet f.Kr.

MesopotamienTvåflodslandet är området mellan floderna Eufrat och Tigris i Irak.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan.

Under de följande 2 000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, sedermera kallad bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker.

I Mesopotamien utvecklade de allra äldsta civilisationerna skriftspråk (så kallad kilskrift), hjulet och tideräkningen. Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur. Större delen av historien har det vi idag kallar Irak varit detsamma som Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris som kallats "den bördiga halvmånen", det enda odlingsbara området i regionen. Många dynastier och imperier har under en tid kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak, 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 - 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut.

5100 f. Kr Konstbevattning i Mesopotamien. och det byggs tempel i Mesopotamien

5 000 f. Kr. En landsänkning i södra Skandinavien leder till att Öresund och Bälten bildas. I norra och mellersta Skandinavien fortskrider en landhöjning.

Linnetyger daterade till detta år är funna i Egypten.

Fasta bosättningar och ett stratifierat samhälle börjar utvecklas i Frankrike.

Den indoeuropeiska Kurgankulturen tros uppstå.

5000 -4500 f.Kr

Plogen introduceras i Europa

De indoeuropeiska språken utvecklas i Centralasien.

Merimdekulturen blomstrar vid Nilen.

Merimde är en av de äldsta kända kulturerna i Nildalen. De äldsta spåren av människor på platsen dateras till det sjätte årtusendet f.Kr. men en fast bosättning baserat på jordbruk fanns först under det femte årtusendet f.Kr. Det är oklart om Merimde var den första jordbrukskulturen i Nildalen i tävlan med Faijum-kulturen. Efter den senaste undersökningen av platsen förekommer dateringen 4750-4250 f.Kr.

Merimde-kulturen bedrev ett intensivt jordbruk med svinavel förutom jakt och fiske. Bosättningen bestod av ovala hus byggda av lera och vass, vilka låg tätt ihop på samma plats som gravarna. Folket framställde en enkel polerad keramik dekorerad med fiskbensmönster. Arkeologerna har funnit smycken tillverkade av pärlor och snäckskal som måste ha kommit från Röda havet. De snidade även prydnadsföremål av elfenben.

4500 f.Kr.

Ett jordbrukssamhälle med kontakter med övriga delar av Europa börjar utvecklas i Frankrike.

4400-4000 f.Kr.

Badarikulturen blomstrar vid Nilen.

Badari, på arabiska El-Badari, är en ort i mellersta Egypten söder om Asyut. Badari är även en arkeologisk fyndort som givit namn åt en neolitisk kultur, Badari-kulturen, som blomstrade under det femte årtusendet f.Kr.

Badari var den första kulturen i Egypten som använde koppar. Därmed markerar Badari-kulturen övergångstiden till kalkolitikum, eller kopparstenåldern, i Egypten. Kulturen framställde även kvinno- och djurfigurer av terrakotta och elfenbenssniderier, smycken av halvädelstenar och snäckor, de första sminkpaletterna, samt bruksföremål av främst sten. Keramiken var dekorerad och stod på en hög nivå. De två typiska keramiktyperna för Badari var den svartrandade keramiken på röd botten och den mönstrade keramiken . Badari-kulturens ekonomi var baserad på jordbruk och boskapsskötsel med oxar och får, såväl som jakt och fiske.

Dateringen av Badari-kulturen grundas på C14-metoden och uppgifterna kan därför variera något. Höjdpunkten för kulturen inträffade omkring 4400-4000 f.Kr.

4004 f.Kr.

Enligt en uträkning från 1600-talet ska den bibliska skapelseteorin ha inträffat i oktober detta år.

Stenåldern

Stenåldern är den första perioden i människans historia. Den börjar i och med att de första homininerna lär sig tillverka stenverktyg för ca 2 miljoner år sedan. Stenåldern delas i sin tur in i tre delperioder, Paleolitikum, Mesolitikum och Neolitikum.

4 000-1 800 f Kr.Yngre stenåldern.

I Norden utgör tiden från c:a 4000 till 1800 f.Kr. neolitikum. Tidigare har man ansett att neolitiseringen berodde på invandring. Idag framhåller forskare vanligen kulturpåverkan som förklaring, men nyare populationsgenetisk forskning ger invandringstesen visst stöd

De bägge perioderna paleolitikum och mesolitikum kallas i bland, med ett samlingsnamn, för "jägarstenåldern". Under denna tid levde människan av jakt och insamling av ätliga växter. I och med neolitikum inleds "bondestenåldern", den börjar för ca 10 000 år sedan i mellanöstern och når skandinavien för ca 6000 år sedan. Det finns fortfarande människor som lever, mer eller mindre uteslutande, av jakt och insamling och levande stenteknologier fanns ännu kvar under 1900 talet.

Paleolitikum betyder gamla stenåldern och var stenålderns äldsta period.

Delperioden Tidig paleolitikum är äldre än de äldsta moderna människorna, Homo sapiens, och börjar med Homo hablilis och den första användningen av stenverktyg för omkring 2,5 miljoner år  och 250 000 f.Kr.  Tidiga Homo sapiens uppkom för omkring 200 000 år sedan   Det är den äldsta delen av stenåldern och den första tiden i människans historia som kulturvarelse. Det är under denna epok i den arkeologiska tidsindelningen som den första människoarten börjar utnyttja och framställa stenverktyg. Den första mycket enkla verktygstraditionen benämns Oldowan efter fyndplatsen Olduvai i Tanzania  .

Någon gång under Mellanpaleolitikum utvecklade människan språket, musiken och tidig konst liksom det ritualiserade begravandet av döda. Människor spred sig från östra Afrika till Mellanöstern för omkring 80 000 år sedan, och vidare till södra Asien och Australasien för 50-60 tusen år sedan. Mot norr spred de sig till Europa för omkring 40 000 år sedan, och från Asien till Amerika för cirka 15 000 år sedan. Delperioden Senpaleolitikum anses börja för ungefär 40 000 år sedan tillsammans med uppkomsten av högkultur. Expansionen till Nordamerika och Oceanien ägde rum under den senaste istidens glaciala maximum när dagens temprerade regioner var mycket ogästvänliga. Vid slutet av istiden för omkring 12 000 år sedan hade i stort sett alla isfria delar av jorden koloniserats.

I takt med att det kilometertjocka istäcket smälte undan flyttade folk in från de områden i söder som blev isfria före Sverige. De tidigaste spår vi idag känner till  i Svergie är 12 000-13 000 år gamla. Endast ett fåtal spår från senpaleolitikum finns i Sverige och då uteslutande ifrån Skåne. Det rör sig om enstaka fynd av senpaleolitiska jaktstationer i utkanten av en värld som i takt med isavsmältningen höll på att försvinna.

Det finns tre senpaleolitsika kulturgrupper som påträffats i Sverige:

Hamburgkulturen är en senpaleolitiskrenjägarkultur som existerade mellan 15000–12000 f.Kr. i norra Tyskland och södra Danmark. Fynd från Jels på Jylland förknippas med hamburgkulturen. Spår från Finjasjön i Mölleröd i södra Skåne anses vara jaktexpeditioner och inte permanenta bosättningar. Kulturen har fått sitt namn från att fynd gjorts under 1930-talet av amatörarkeologen Alfred Rust i Hamburgs stadsdel Meiendorf, Stellmoor, som är en del av staden Ahrensburg, Borneck och Poggenwisch. De två sista är beteckningar för mindre områden i själva Ahrensburg respektive Stellmoor.

Boplatserna är säsongsboplatser, det vill säga jaktboplatser där befolkningen jagade uteslutande ren, vildhäst, hare, räv och fågel.

Bosättningarna har legat i nära anslutning till inlandsisens rand och jägarbefolkningen har haft ett bistert klimat att leva i, vilket liknar mycket de boplatserna som beboddes av eskimåer på Grönland i slutet av 1800-talet.

Kulturen härstammar troligen från en rad andra grupper som trängt in i Europa under tusentals år. Geografiskt sett är de närmare Magdalénienkulturen, men det finns fynd som knyter an från ryska jägarkulturer.

Typiskt fyndföremål är Kerbspitzen (Hamburgpilspetsar).

Brommekulturen, 12000–9000 f.Kr., var en renjägarkultur i nuvarande Danmark. Sveriges äldsta kända permanenta invånare tillskrivs brommekulturen. En bosättning i Segebro i närheten av Malmö, och vid Schleswig i Nordtyskland, har bestämts till 13000 år gammal (radiokolmetoden). Djurlivet i områdena består nu också av älg, järv, vildhäst och bäver. Kulturhistoriskt är den knuten till hamburgkulturen.

 Segebro är en av de  äldsta spåren av mänsklig bosättning, som hittills påträffats i Sverige, undersöktes 1960 vid Segebro utanför Malmö och det  har tolkats som en säsongsboplats för en liten grupp människor, som livnärt sig på renjakt i tundralandskapet. Boplatsen har daterats till cirka 9000 f Kr. Några anläggningar från samma tid är inte kända utanför Malmö. Dock har inom Lunds kommun påträffats en pil- eller spjutspets av samma sort, som använts vid Segebro. Fyndet, som gjorts vid Fågelsång i Hardeberga socken, visar att renjägarna även uppehållit sig längre in i landet.   Av de fynd som gjorts från Brommekulturen har man utfört pollenanlyser. Resultatet visade att man kunde datera dem till den s k Allerödtid, det vill säga 9700–9000 f.Kr. Möjligen fortsätter kulturgruppen sin existens in i yngre Dryastiden.Brommekulturen bilder en egen kulturgruppp som urskiljer sig helt från den äldre Hamburgkulturen och den yngre Ahrensburgkulturen.

I Brommekulturens redskapformer återfinns bl a flintredskap framställda av avlånga avslag och spån

Ahrensburgkulturen (11000–8000 f.Kr.) är en renjägarkultur som utbredde sig i norra Tyskland, Nederländerna, Belgien och västra Polen. Den befolkade förmodligen också Skåne och Västsverige. Kulturen kan eventuellt ha härstammat från brommekulturen eller hamburgkulturen. Namnet kommer från staden Ahrensburg som ligger direkt i anslutning och nordöst om Hamburg.

Mesolitikum är den tidsperiod i människans förhistoria som ligger mellan stenålderns perioder paleolitikum och neolitikum. Begreppet "mesolitikum" används främst om utvecklingen i norra Europa. .Mesolitikum karaktäriseras främst av att den värmeperiod som inleds i och med den senaste istidens slut leder till att den paleolitiska megafaunan försvinner och de senpaleolitiska jägarna tvingas övergå till jakt av småvilt och fiske. De nya livsförhållandena leder till nya teknologiska innovationer och mikroliterna gör sitt insteg i redskapsinventariet, dessa fästs i ben- eller hornskaft. Fiskeutrustning (exempelvis flöten), stenyxor och även träföremål som kanoter och pilbågar har påträffats från perioden.

Neolitikum, bondestenåldern eller yngre stenåldern är den period i människans historia som följer på mesolitikum eller i andra indelningar, paleolitikum. Under den yngre stenåldern infördes jordbruk och boskapsskötsel. Människan blev också bofast. Befolkningen ökade och nya redskap utvecklades. Stonehenge uppfördes under denna tid.  Den neolitiska revolutionen är ett begrepp som den australiske arkeologen Gordon Childe myntade på 1920-talet för omstruktureringen från jägar- och samlarsamhället till ett samhälle där människorna i huvudsak försörjer sig genom jordbruk och djurhållning. Detta är också den förändring som markerar övergången mellan äldre och yngre stenålder. De äldsta spåren av sädesodling och djurhållning är cirka 10 000 år gamla. Jordbruket uppkom i Sydvästasien (bördiga halvmånen), men en självständig utveckling mot jordbruk kan också sägas finnas i Mellanamerika och Kina. Jordbruket spred sig sedan relativt snabbt genom hela världen. Uttrycket syftar på den stora effekt denna förändring hade på de samhällen som började odla i stället för att leva som jägare och samlare.

 

Bronsåldern

1 800-500 f Kr.Bronsåldern.Redskapen görs av brons och blir därmed effektivare. Människorna kremerar sina döda istället för att begrava dem som under stenåldern. Lokala och regionala hövdingadömen bildas.

Bronsåldern börjar även den i mellanöstern med Urukkulturen för ca 5000 år sedan.

Uruk var en förhistorisk period med en viss materiell kultur i Främre Orienten under det fjärde årtusendet f.Kr. Den markerar övergången från neolitisk tid till bronsåldern. Urukkulturen omfattar en tidsperiod från omkring 4100 f.Kr. till 3000 f.Kr. Den indelas även i delperioder I-VI.

Kulturen är namngiven efter den forntida staden Uruk i södra Mesopotamien, men fynd från kulturen har hittats över hela Främre Orienten. Bland de viktigaste fyndorterna räknas, förutom Uruk, Abu Sharein (Eridu) i södra Irak, Godin Tepe och Susa i västra Iran, Habuba Kabira i Syrien och Arslantepe i Turkiet.

Urukkulturens försörjning var baserad på jordbruk och bosättningarna låg först i den bördiga halvmånen. Utvecklingen av konstbevattning gjorde det dock möjligt att bosätta sig och uppodla de stora flodslätterna vid Eufrat och Tigris i Mesopotamien, vilket senare ledde till en stor befolkningsökning. Därmed lades grunden för organiserade stater och de första verkliga städerna. Vid övergången till Jemdet Nasr-perioden uppstod föregångare till ett skriftspråk i administrationen av jordegendomarna.

 Bronsåldern börjar när man lär sig att smälta koppar och tenn och blanda dessa till brons. På en del platser räknar man med en kopparstenålder mellan sten- och bronsåldern medan Järnåldern sägs vanligtvis sluta vid Medelhavet med inledningen av den hellenistiska eran och det Romerska imperiet, i Indien med intåget av buddhismen och jainismen, i Kina med konfucianismen och i norra Europa med den tidiga medeltiden

Bronsåldern beskrivs ofta av arkeologer som en tid då kult och religion var viktiga. Fantasieggande hällristningar, föremål som offras i sjöar och mossar och glänsande bronsföremål har säkert hjälpt till att skapa den bilden. Men är den sann?

Bronsåldern har fått sitt namn efter bronset, en metall som blir allt vanligare i Skandinavien under perioden.  Men man säger också  att Bronsåldern är ett begrepp som skapades av en arkeolog . Han behövde få ordning på en stor mängd fornfynd som låg tillsammans och då valde han att dela in förhistorien i tre perioder utifrån det material som fynden var gjorda av. Alla personer använde inte brons det var de som

fortfarande använde t.ex. stenyxor även på bronsåldern.  Det gick säkert till så att  först byter man till sig föremål från andra områden där metallen är mer vanlig. Sen  lär  man sig  att själva smida sitt brons.

Bronsåldern inföll mellan cirka 1800 - 500  före Kristus.  Man tillverkade också  mycket

smycken, redskap och vapen  men bronset var  en dyr och eftertraktad vara.

Bilden från alla Nationalmuseums utgrävningar  

På bronsåldern tog man sig lättast och troligast snabbast  fram

sjövägen till Norden . Många handelsskepp åkte över Östersjön och

bytte skinnvaror och bärnsten mot metall. Hur man var klädd  under denna tid kommer alltmer fram ju fler gravar vi hittar i exempelvis i torvmossar

Där har kroppar och kläder skyddats mot förmultning.Hällristningar visar hur bronsåldersfolket

levde. De hade inget skriftspråk, utan ristade bilder

500 f Kr-400 E kr.

Järnålder. Bronsredskapen ersätts av järnredskap. Klimatet blir kallare och befolkningen minskar. Folkets värderingar tycks vara kollektivistiska, och de har inget behov av att manifestera rikedom.

Handelskontakter med romarriket leder till ökade skillnader mellan rika och fattiga.

I Sydsverige inordnas i ett större ekonomiskt och politiskt system med centrum i Danmark. Runskriften införs i Sverige

509 f.Kr.

Roms sjunde och siste kung Lucius Tarquinius Superbus avsätts.

Den romerska republiken grundas.

13 september - Jupitertemplet på Roms Capitoliumkulle invigs på ides i september.

508 f.Kr. - Tjänsten pontifex maximus instiftas i Rom.

507 f.Kr. - Reformatorn Kleisthenes tar makten och utökar demokratin i Aten.

506 f.Kr. - Styrkor från kungariket Wu under Sun Zi besegrar styrkor från Chu i slaget vid Bai ju.

502 f.Kr.  den 4 december - En solförmörkelse inträffar i Egypten (enligt en uträkning; det finns inga nedtecknade ögonvittnesskildringar av händelsen).

-Latinska förbundet besegrar den etruskiska civilisationen under Lars Porsena vid Aricia.

-Grekiska Naxos gör uppror mot den persiska dominansen, vilket blir inledningen till det Joniska upproret.

501 f.Kr.

Kleisthenes reformerar demokratin i Aten.

Naxos anfalls av Persien.

Som en reaktion på hot från sabinerna, skapar romarna tjänsten diktator.

Konfucius utnämns till guvernör av Chung-tu.

Gadir (nuvarande Cádiz) erövras av Karthago.

500 f.Kr.

Bantutalande folk invandrar till sydvästra Uganda västerifrån .

Kung Dareios av Persien bestämmer att arameiska skall vara officiellt språk i västra halvan av hans rike.

Den första republiken i indiska Vaishali Bihar grundas.

De persiska krigen inleds.

Mahavira grundar jainismen.

Jainismen är en av de äldsta religioner som uppstod i Indien. Jainister tror på existensen av transcendenta och heliga själar med potentialen att uppnå gudliknande medvetande. En själ som har erövrat sina egna inre fiender och uppnått stadiet av högre existens kallas för jina (erövrare eller segrare). Jainismen är vägen för att uppnå detta stadium.

Den indiska staden Benares grundas.

Gutaiistammen uppstår vid denna tid i mellersta och södra Afrika.

400-taletfkr.

Århundradets första decennium präglas i Medelhavsvärlden av det joniska upproret (499-494 f.Kr.), där joniska stadsstater på Mindre Asiens västkust gör uppror mot det Persiska riket, som härskar över dem. Stadsstaterna i det egentligan Grekland lämnar visst bistånd, men upproret slås ner av perserna under kung Dareios I. Detta leder i sin tur till, att krig utbryter mellan de grekiska stadsstaterna och det Persiska riket, vilket kommer att vara i ett halvsekel.

Den 12 september 490 f.Kr. besegras perserna av grekerna i slaget vid Marathon.

Under nästa årtionde fortsätter kriget mellan Grekland och Persien och stämningen är så hatisk bland grekerna, att den som förespråkar samförstånd med perserna ses som förrädare. Båda sidor ägnar några år åt förberedelser, varpå persernas nye kung Xerxes I låter invadera Grekland år 480 f.Kr. Den 11 augusti detta år lider grekerna ett svidande nederlag mot perserna i slaget vid Thermopyle och får sedan se Aten plundrat. Den 28 september besegras dock perserna till havs av grekerna i slaget vid Salamis, vilket gör att perserna tvingas skjuta upp sin landoffensiv i ett halvår. Detta leder till, att grekerna kan samla sig och den 27 augusti 479 f.Kr. återigen besegra perserna i ett avgörande slag vid Plataiai

Under århundradets tredje decennium börjar fler och fler stadsstater göra sig självständiga från Atens ärkefiende Sparta. Dessa stater bildar 476 f.Kr. det attiska sjöförbundet under Atens ledning. I slutet av decenniet avsätts de ledande atenska och spartanska politikerna Themistokles och Pausanias och snart börjar också atenpolitikern Kimons makt att minska. Det blir alltså en del omändringar inom grekisk politik, samtidigt som det attiska sjöförbundet redan under 460-talet f.Kr. börjar knaka i fogarna, då flera av dess medlemmar försöker bryta sig loss från det.

Under 460-talet f.Kr. överförs kriget mellan Persien och Grekland till Mindre Asien, varvid perserna drabbas av en rad motgångar. De blir besegrade av grekerna i det avgörande slaget vid Eurymedon och deras kung Xerxes I blir mördad av sin minister Artabanos, som innehar makten i några månader, innan Xerxes son Artaxerxes mördar honom och själv tar över makten. Efter denna kris i det persiska styret tar Egypten sin chans att göra uppror mot Persien, för att försöka gör sig självständigt från landet.

464 f.Kr. utbryter ett allvarligt uppror i Sparta, vilket gör att staden tvingas söka hjälp av Aten. Misstänksamheten är dock stor mellan de båda städerna, så spartanerna skickar snart hem atenarna igen, vilket leder till, att Kimons makt helt bryts och han tvingas bereda plats för Perikles, som kommer att dominera Atens politik ända till sin död 429 f.Kr.

450-talet f.Kr. präglas av strider mellan de grekiska stadsstaterna. Aten och Megara besegrar i början av årtiondet Korinth och Egina, men snart därefter hamnar Aten i krig med Sparta angående Megara. Atenarna är framgångsrika i Grekland, då de besegrar Sparta i flera slag och kan inlemma så många städer i det attiska sjöförbundet att de kan ombilda det till det Atenska riket. I slutet av årtiondet får man slut på de inre grekiska stridigheterna, genom att vapenvila sluts mellan Aten och Sparta, varpå man med förenade krafter kan ägna sig åt att besegra Persien. Atenarna har gjort ett försök att hjälpa egyptierna i deras uppror mot perserna, men misslyckats där. Då nu stridigheterna i Grekland är över gör man dock ett nytt försök, denna gång på Cypern, dit perserna har skickat en expedition.

449 f.Kr. tar det grekisk-persiska kriget efter ett halvt århundrade äntligen slut och Aten blir den dominerande makten i Egeiska havet. I övrigt präglas 440-talet f.Kr. återigen av uppror inom det attiska sjöförbundet. Flera stadsstater gör uppror mot Aten och Sparta ställer sig återigen på upprorsmakarnas sida. Det hela utvecklar sig dock inte till krig mellan Aten och Sparta, eftersom båda är krigströtta efter 50 års krig mot Persien. Den vapenvila som sluts visar sig dock bara vara tillfällig, eftersom läget under 430-talet f.Kr. blir alltmer spänt mellan Aten och Sparta. Under detta årtionde utbryter en rad uppror, konflikter och inbördesstrider och närhelst Aten ställer sig på den ena sidan i någon konflikt ställer sig Sparta på den andra. Då atenarna också hotar Spartas mattillgångar utbryter öppet krig mellan de båda stadsstaterna 431 f.Kr., vilket kommer att vara i nära 30 år.

Under 420-talet f.Kr. böljar kriget fram och åter och den makedoniske kungen Perdikkas II gör några misslyckade försök att blanda sig i det på Atens sida. Även om Aten och Sparta aktivt krigar mot varandra drar sig andra parter, såsom exempelvis Sicilien, ur konflikten och i slutet av decenniet kan man sluta en första fred, som dock inte blir särskilt lyckad.

429 f.Kr. avlider Atens dominerande politiker, Perikles, i pesten, varvid oppositionsledaren Kleon kan ta över makten, innan han några år senare själv stupar i kriget.

Nikiasfreden blir som sagt inte lyckad och under 410-talet f.Kr. fortsätter kriget. 418 f.Kr. besegras Aten av Sparta i slaget vid Mantineia, som blir krigets största slag, med upp till 10.000 man på varje sida. Tre år senare sänder Aten en expedition till Sicilien, vilken dock blir ett sort misslyckande, eftersom de lider nederlag på ön och dess ledare blir avrättade, medan många atenska soldater blir slavar.

411 f.Kr. blir ett turbulent år i Aten, då demokratin först störtas och ersätts av oligarki genom "De fyrahundras råd", som snart själv blir störtat, så att ordningen nästan kan återställas helt. Styret övertas dock av "De femtusen", som beskär medborgarskapets privilegier. Snart avsätts även detta råd och ordningen återgår till demokrati. Efter denna turbulenta tid återkallar atenarna den landsförvisade Alkibiades, som får befälet över flottan och då kan besegra spartanerna i två sjöslag.

Under århundradets sista decennium går atenarna in i Jonien, vilket leder till att perserna blandar sig i kriget, på spartanernas sida. Atenarna har länge övertaget, men sedan spartanerna har besegrat dem i ett fältslag och sedan börjat belägra staden börjar de svälta. Därför kapitulerar Aten den 25 april 404 f.Kr. och därmed är det peloponnesiska kriget över, med Sparta som segrare. Sparta inför då oligarkiskt styre i Aten, vilket atenarna dock snart vänder sig emot. De gör därför uppror mot Sparta, som återigen besegrar dem. Dock är den spartanske kungen Pausanias förlåtande och låter Aten återfå sitt demokratiska styre.

På vetenskapens område sker under århundradet flera viktiga saker.

440 f.Kr. framlägger Demokritos teorin, att allting består av små, odelbara partiklar, vilka han kallar atomer

431 f.Kr. framför Empedokles teorin om den så kallade humoralpatologin, det vill säga att kroppen består av de fyra vätskorna svart galla, gul galla, slem och blod, vilket kommer att prägla medicinen i flera årtusenden.

Under århundradets gång bosätter sig kelterna i nuvarande Frankrike.

Från detta århundrade härrör de äldsta spåren av järnframställning vid Röda Jorden i svenska Bergslagen. Man har funnit sex platser för framställning av järn och C14-datering visar att driften har pågått från detta århundrade till tiden för Kristi födelse.

Vediska ersätts av sanskrit som det ledande språket i Indien och dessutom publiceras den första grammatiken för sanskrit. Därmed tar den vedantiska tiden i området slut.

400 – 800 e kr.

Folkvandringstid till vendel. Handelskontakterna med romarriket upphör med kriser som följd. Mindre riken uppstår i Skandinavien. Fornborgar och monumentala gravar anläggs. En fornborg är en kategori av fasta fornlämningar från järnåldern, vilket ej utesluter att vissa kan vara äldre. Exempel på forborgar  Eketorp borg på Öland

Ett rike med centrum i Uppland konsolideras. Kulturella skillnader mellan Mälardalen och Västsverige blir allt tydligare. Många handelskontakter med länder på andra sidan Ett rike med centrum i Uppland konsolideras.

Kulturella skillnader mellan Mälardalen och Västsverige blir allt tydligare. Många handelskontakter med länder på andra sidan östersjön. Under andra halvan av 700-talet grundas handelsstaden Birka på Björkö i Mälaren, sannolikt beordrat av en kung.

Genom den arkeologiska upptäckten av det rika forntida samhället Uppåkra strax söder om Lund kan man nu med stor sannolikhet våga påstå att ett av Skånes större järnålderscentra utgjorts av just denna plats. Bebyggelsen har existerat från ca 100 e.Kr. till slutet av 900-talet e.Kr. På platsen har stått ett hednatempel.

Fält o kullen från Uppåkra

Skåne omtalas första gången i skrift i samband med fredsfördraget mellan danerna och Karl den store år 811. Den danske kungen Hemming sluter fred med Karl den Store. Med på fredsmötet är Hemmings bror Hankwin och Angandeo samt Osfrid med smeknamnet Turdimulo, Warstein, Suomi, Urm, Osfrid – Heiligens son, Osfrid från Schonen ( han tros vara kung av Skåne), Hebbi och Aowin. Detta är det äldsta skriftliga belägget där Skåne nämns. Nästa gång Skåne omtalas är i samband med handelsmannen Wulfstans resa utmed södra Östersjökusten ca 870 e.Kr. Under 900-talets senare hälft finns Skåne omtalat i de isländska skrifterna men dessa skrevs inte ner förrän kanske runt 1100 varför materialet har brister sett i ett källkritiskt sammanhang. Ofta får man se kungalistor från Skåne som omtalar en mängd kungar från forntida dagar.  (Skånska regenter) Samtliga dessa är emellertid sagokungar, omtalade under medeltiden och som sådana att betraktas närmast som rena fantasiprodukter. Men en sak kan man säga att omkring 960 besöktes dåvarande danske kungen Harald Blåtand av en biskop vid namn Poppo i Jelling i Jylland Denna biskop kristnade Harald Blåtand. Genom bl.a. spridningen av runstenar från just tiden i slutet av 900-talet kan man konstatera att det varit Öresundskusten och Skånes sydkust som bör ha lagts under Haralds välde.

Harald Blåtand införde den kristna religionen till Skåne. Genom att anlägga så kallade trelleborgar, stora ringborgar för garnisoner av soldater, tog han makten i delar av landskapet. Kännetecknande för dessa ringborgar är att det strax utanför ena porten byggdes en kristen kyrka, troligtvis helgad åt S:t Clemens. Trelleborgar finns säkert belagda i Trelleborg och i Borgeby invid Löddeköpinge. Med stor sannolikhet har de också funnits i Lund och i Helsingborg.

De äldsta skånska städerna är Lund och Helsingborg. Lund anlades av Harald Blåtand när denne lade ner den hedniska huvudorten Uppåkra runt år 980. I stället påbörjas en ny stad eller stadsliknande samhälle norr om Höje å. Här anlade kungen troligtvis en av sina ”trelleborgar”, garnisonsläger. På samma sätt bör kungen ha anlagt en trelleborg i Helsingborg. Ortnamnet med efterledet ”borg” omtalas nämligen redan år 1085. Den enda borgtyp som man känner tidigare än detta år i Danmark är Haralds ”trelleborgar”.

Andra tidiga städer i Skåne är i väster Lomma norr om Malmö samt i landskapets östra del Vä, Åhus och Tommarp.

 I Blekinge satt fram till andra hälften av 1000-talet sveonerna och troligtvis har dessa också innehaft den skånska ostkusten. Dels kan man se detta i gravmaterialet från denna tid. Medan de vikingatida gravarna i Blekinge och östra Skåne svarar till ett speciellt gravskick norröver är begravningsskicket helt annorlunda utmed landskapets syd- och västkust. Förhållandet mellan svear och daner i Skånes kustområden förklarar också varför det finns två praktfulla runstenar vid Simris på Österlen som är huggna av svenska runristare i början av 1000-talet.

Foto

Bengt A Lundberg

Rökstenen är en av Sveriges mest kända runstenar och även försedd med världens längsta runinskrift, totalt cirka 760 tecken. Rökstenen är belägen vid Röks kyrka i Ödeshögs församling, Ödeshögs kommun, Östergötland. Stenen sägs ibland vara startpunkten i den svenska litteraturens historia, det äldsta bevarade litterära verket.

Stenen är ett block av ljusgrå finkornig granit, cirka 382 cm hög (varav 125 cm under marken), 138 cm bred samt mellan 19 och 43 cm tjock. Stenblocket har förmodligen hämtats i närheten.Rökstenen restes sannolikt under första halvan av 800-talet. För detta talar det ålderdomliga språket som utgör en tidig form av fornnordiska, vilken skiljer sig från språket på 1000-talets runstenar. Påståendet att Tjodrik (allmänt förmodat vara Theoderik den store) dött för nio mansåldrar sedan placerar också runstenen i början av 800-talet. Runristaren har använt en futhark med endast 16 tecken vilket förmodligen gjort texten svår att förstå även för samtiden.

800-talet till 1100-talet

800-810

Vikingarna finns i Norden bland annat.

Araberna härjar Europa och Frankerriket utvecklas.

Slaviska länder uppstår.

Karolingisk renässans. Einhard skriver en levnadsteckning över Karl den Store. Palats och domkyrka uppförs i Aachen.

802Leoniderna, en svärm av meteorer beskrivs för första gången av kinesiska astronomer.

803 Vendig erkänns som självständigt av det Bysantinska riket.

810-820

Den danske kungen Godfred attackerar friserna men mördas samma år av en av sina trotjänare. Han efterföljs på tronen av sin brorson Hemming.

I Hamburg invigs en kyrka där Heridag insätts som kyrkoherde. Hamburgområdet blir nu en kristen bas för missionssträvandena mot norr.

Idris II bygger Kairouyinemoskén, i Fez.

Bulgariens dåvarande huvudstad Pliska intas av den bysantinska armén.

829-831Ett stort riksmöte hålls av tyske kejsaren i Worms. Det är troligen vid detta möte som en svensk delegation vill att kejsaren ska sända en missionär till Birka. Ansgar anmäler sitt intresse.

Sankt Ansgar, Nordens apostel. Munk, missionär, helgon och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden. Född 801, död 3 februari 865 i Bremen. Hans biografi skrevs av hans efterträdare som ärkebiskop, Rimbert, i Vita Anskarii.

Ansgars fromma mor dog då han bara var fem år gammal. Kort därefter lämnade hans far honom som oblat till benediktinklostret Corbie vid Somme öster om Amiens. Därifrån skickades han till det nya kloster Corvey i Sachsen vid dess grundning 822.

År 826 bad  danske kungen Harald Klak om missionärer och Ansgar åkte frivilligt till Danmark, från Köln med båt över Rhen förbi Dorestad och Friesland. Men Harald Klaks position var inte stark i Danmark och Ansgar stannade söder om Elbe, där han började en skola för danska pojkar. När Ludvig den fromme, karolingsk kejsare, år 829 besöktes av två sändebud från sveakungen, som menade att det var flera i deras hemland som ville övergå till den kristna tron, utsåg han Ansgar att sprida tron. Ansgar och hans medhjälpare munken Witmar följde med en konvoj av köpmän, men halvvägs blev de överfallna av pirater, och de kom till Birka till fots. Det bildades en liten församling med Birkas hövitsman Herigar som främsta namn. I Birka förkunnade Ansgar kristendomen omkring 829-831. Som svensk kung anges för denna tid Björn i Ansgarsvitan. Framgången var dock blygsam och sveakungens inbjudan får nog betraktas som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren. Cirka 851-852 återvände Ansgar till Birka, där nu kung Olof regerade. Vid denna tid ska situationen för den kristna missionsverksamheten ha försvårats, och den svenska pionjärkyrkan tycks mer eller mindre ha upphört i det efterföljande skedet.

Efter att Ansgar hade återvänt, utnämndes han 831 till biskop för det nygrundade ärkestiftet Hamburg. På grund av inrikes strider försvagades dock Frankerriket. Efter Ludvigs död härjade den danska kungen Hårik i Hamburg 845, och denna utpost övergavs som biskopssäte. Stiftet slogs ihop med Bremen, som blev Ansgars nya biskopssäte.

853 återvände Ansgar till Birka. Den kristna församlingen i Birka hade kommit i konflikt med den hedniska befolkningen och hade upplösts. Ansgar var därför tvungen att återupprätta församlingen.

Ett stenkors till hans minne

833 -834 Från och med nu  intensifieras vikingaflottornas överfall längs den frisiska kusten. Den viktiga handelsstaden Dorestad kommer att anfallas flera gånger.834  och fram till 850 härjar små grupper av vikingar Englands östkust. Området har dittills varit förskonat efter det att attackerna 793 och 794 ägt rum.

ca 844 Birka brandskattas av danskar och den före detta svenske kungen Anund.

862 Den svenske vikingen Rurik grundar ett ryskt rike.

880-talet

Slaget vid Saucourt-en-Vimeu: Ludvig III av Frankrike besegrar danska vikingar.

Ludwigslied är en Chanson de geste som förmodat behandlar slaget om Saucourt-en-Vimeu (år 881) utifrån Ludvig III av Frankrikes synvinkel. Dikten innehåller 59 par rim. Den är kristen, men skriven på högtyska (Mittelfränkisch) med germanska inslag. Den förvarades länge i klostret Abbaye de Saint-Amand i Saint-Amand-les-Eaux. Den är dedikerad Ritmus teutonicus de piae memoriae Hluduice rege. Texten återupptäcktes 1672.

I texten förlorar vikingarna slaget.

Bakong (Harihara-Laya) grundas

Monte Cassino plundras och bränns av saracenerna.

Karl den Enfaldige förenar för sista gången det frankiska riket till en enhet.

Vikingar belägrar av Paris,.

Den anglosaxiske kungen Alfred den store erövrar London.

al-Mundhir efterträder Muhammad I som emir av Cordoba.

Kejsar Uda tillträder Japans tron.

Karl den tjocke avsätts från hela Karolingiska riket.

Berengar av Friuli tillträder Italiens tron.

al-Mundhir efterträds av Abdallah ibn Muhammad som emir av Córdoba.

Yasovarman I efterträder Indravarman II som härskare i Khmerriket.

Det enade Sillariket försöker med våld driva in skatt från bönderna, som därför inleder kraftiga bondeuppror.

Bongwontemplet grundas i nuvarande Korea.

Den japanska eran Ninna avslutas och Kanpyō inleds.

Kejsar Zhaozong av Tang inleder sin regeringstid.

Boris I abdikerar som khan av Bulgarien och efterträds av Vladimir.

Zanj i Östafrika krossas.

ca 900 En svensk vikingahövding erövrar handelsstaden Hedeby i södra Danmark.

Slutet på 900-talet Upphör Birka att fungera som en viktig handelsstad. Vid samma tid grundläggs Sigtuna som tar över Birkas roll.

960-talet 

Luxemburg grundas som politisk enhet.

Nuvarande Österrike får namnet Ostarrichi.

Fursten Mieszko I av Polen döps, vilket anses vara början på Polens historia.

Staden Bryssel omnämns för första gången i skrift.

Kejsar Reizei bestiger tronen i Japan.

Li Yixing blir Jiedushi av Dingnan i ett kinesiskt rike.

Antiokia faller under Bysans.

ca 983 Sveakungen Erik Segersäll besegrar sin brorson Styrbjörn i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala.

ca 993 Erik Segersäll dör och efterträds av sin son Olof Skötkonung

994 Tillsammans med den danske kungen Sven Tveskägg leder Olof Skötkonung ett vikingatåg mot England som slutar med Olof Skötkonung låter döpa sig.

990-talet Sveriges första mynt börjar präglas i Sigtuna.

1000-talet

Vikingar når Nordamerika.

Mississippikulturen står som högst; Cahokia (i nuvarande USA) är dess största stad.

 Eriks son Leif eriksson kommer till Vinland (Nordamerika) .

Folkmängden i världen är 300 miljoner människor.

Sancho III av Navarra blir kung av Aragonien, Navarra och Kastilien.

Staden Dhaka bildas.

Stefan I enar ungrarna till ett rike.Ethelred II beordrar att alla danskar som befinner sig i England ska dödas.

Sven Tveskägg, kung av Danmark invaderar England.

Boleslav I av Polen förlorar Böhmen som han föregående år blivit hertig över. Han efterträds som hertig av Böhmen av Jaromir..

1000  Sjöslaget vid Svolder. Olof Skötkonung och den den danske kungen Sven Tveskägg besegrar den norske kungen Olav Tryggvason.

Ethelred II av England köper två års fred med danskarna för 36.000 silverpund. Likaså betalar befolkningen i Canterby 3000 pund för att inte bli plundrade och senare ,omkring1012 så betalas i England till den dåvarande danske kungen ca 48000 pund för att de skall gå itjänst hos kung Ethelred , dvs det som kallades DANAGÄLD , detta blev sen ett begrepp för att att hålla en engelsk försvarmakt

ca 1013 Sveriges första biskopssäte inrättas i Skara

ca 1022 Olof Skötkonung dör och hans son Anund Jakob blir ny kung.

ca 1026 Anund Jakob och den norske kungen Olav Haraldsson utkämpar ett oavgjort slag mot den dansk-engelske kungen Knut den store i slaget vid Helge å i Skåne. Fortsättningen av kriget går uppenbarligen ännu sämre för Anund Jakob eftersom det omkring 1030 präglades mynt i Knut den stores namn i Sigtuna.

1030-talet Myntprägling upphör i Sverige.

1040-41 Ingvar Vittfarne leder ett vikingatåg mot Särkland som slutar olyckligt

ca 1050 Anund Jakob dör och efterträds av sin äldre bror Emund den gamle.

Emund den gamle försöker göra Norden till ett eget ärkebiskopsdöme och bråkar därför om detta med Adalbert, ärkebiskop av ärkestiftet Hamburg-Bremen, som Norden tillhör.

ca 1060 Emund den gamle dör som den siste av den gamla kungaätt som kanske har regerat över svearna under hela vikingatiden.

1060 Jarlen Stenkil väljs till kung av Sverige och blir den förste kungen av den Stenkilska ätten. Han gynnar Hamburgkyrkan och utsätts för en norsk invasion av Västergötland. När han dör 1066 utbryter det komplicerade tronstrider

ca

1080 Enligt Hervararsagan ska kung Inge den äldre ha fördrivits från Svealand och ersatts av Blot-Sven eftersom han hade vägrat att blota till gudarna. Efter tre år skulle Inge ha återvänt och krossat upproret. Det är dock tveksamt ifall denna episod verkligen har inträffat.

 1090  Första korståget genomförs 1095-1101.

Korståget startade planenligt hösten år 1096. Efter att ha gått över Mindre Asien och intagit Antiochia samt med fredliga medel tagit kontroll över Edessa inledde man den 7 juni 1099 belägringen av Jerusalem. Den 14 juli lyckades man ta sig in i staden. Efter slaget inleddes en grym massaker på alla stadens invånare, förutom de kristna som innan belägringen tvingats lämna staden. Hemska berättelser skildrar grymheterna då män, kvinnor och barn dödades. Innan natten var över hade man rensat staden på dess judiska och muslimska befolkning. Hur många som dog i massakern är okänt.

1000-talet i Skåne

Den danske kungen Sven Estridsen dominerade på ett kraftfullt sätt den skånska politiken under mitten av 1000-talet. Kungen, vars far Ulf Torgilsson varit skånsk jarl som mördats av den tidigare kungen, ägde troligen ett stort antal gårdar i landskapet liksom modern Estrid som donerade "50 bol" i Göinge till domkyrkan i Roskilde. Själv överlämnade Sven kunglig egendom till kyrkan i Dalby.

År 1060 instiftade Sven Estridsen nya biskopsdömen i Danmark.

Sven Estridsen påbörjade uppförandet av en stenkyrka i Lund och en i Dalby. Kungen är fast förknippad med Dalby där det fanns en stor gård som kungen ägde. Den blev grunden för det kloster som snart anlades på platsen. I Necrologicum Lundense står att läsa att Sven, "den mest kristelige konungen", byggde Dalby kyrka och donerade två och en halv gård till den.

Adam av Bremen skrev ca 1070: "Skåne, den vackraste provinsen i Danmark. Det är väl rustat med män, fruktbart och rikt på handelsvaror, och det är fullt av kyrkor. Skåne är två gånger så stort som Själland – det har nämligen 300 kyrkor."

I Skåne blev både Lund och det endast någon mil bort belägna Dalby två sådana.

I Dalby finns Dalby heligkorskyrka som är en av Nordens äldsta stenkyrkor.

Dalby har gamla anor och har sedan hednatid utgjort en viktig mötesplats på Lundaslätten. Eventuellt var platsen en konkurrent till Lund och Uppåkra om att bli det dominerade maktcentrat i sydvästra Skåne under 1000-talet.  Men efterhand som Dalby stift gick upp i Lunds, så tynade Dalby i likhet med Uppåkra bort alltmer. Efter enskiftet i början av 1800-talet fanns endast fyra gårdar kvar i byn.

 I Lund blev Henrik, som tidigare varit biskop på Orkneyöarna, insatt som biskop. I Dalby var det  Egino  som var biskop. Egino  var vigd av ärkebiskopen i Hamburg. Egino kan karakteriseras som missionsbiskop och han deltog i flera korståg i Sverige. År 1066 dog biskop Henrik och Egino överflyttades då till Lundastolen samtidigt som Dalbystiftet lades ned.Omkring 1080 ersattes Lundakyrkan av en ny i sten i samband med att kryptan till den nuvarande domkyrkan började uppföras. År 1103 avstyckade påven Norden från Hamburg-Bremens ärkebiskop. Den förste ärkebiskopen i Lund blev Asser, invigd 1104. Detta betydelsefulla årtal, då den västerländska kulturen i egenskap av den mäktiga kyrkan etablerats enligt europeiska normer i Norden, är därför lämpligt att låta bilda gräns mellan vikingatiden och medeltiden i Skandinavien

Lundsdomkyrka

Lunds domkyrka kom till på 1100-talet efter att Lund hade blivit säte för Nordens ärkebiskop. Kyrkan byggdes av sandsten i romansk stil av stenhuggare från Rhen och Italien. Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.

Det är svårt att datera domkyrkans egentliga grundläggande. I Knut den heliges gåvobrev, daterat till 21 maj 1085, talas om en domkyrka byggd under 1080-talet. Mycket tyder dock på att detta inte rör sig om samma domkyrka och att den nuvarande domkyrkan började byggas under tidigt 1100-tal när Lund blivit säte för ärkebiskopen.

Kryptans högaltare invigdes 1123. Den 1 september 1145 invigdes domkyrkans högaltare och hela kyrkan, helgad åt Sankt Laurentius, kunde tas i bruk.

År 1234 härjade en mycket omfattande brand i kyrkan. När kyrkan byggdes upp igen tillkom en ny lektoriemur, nya valv och nya fasad i väst. Under samma århundrade införskaffas två bronsstoder som idag finns i mittskeppet.

Viktigare inventarier som tillkom under de kommande 1300-talet är officiantsstolen, korstolarna och altarskåpet (1398). Det astronomiska uret kom till ungefär år 1424.

Mellan åren 1510-1527 restaureras kyrkan av Adam van Düren. Tillbyggnader som märks från denna tid är bland annat den norra korsflygeln, strävpelare med spännbågar, påbyggnad av tornen och ett brunnskar i kryptan.

År 1592 uppförs predikstolen.

Lunds universitet invigdes den 28 januari 1668 i domkyrkan.

Mellan åren 1759-1778 utfördes stora restaureringsarbeten på domkyrkan. Omfattande yttre fasadpartier fick ny sandstensbeklädnad.

År 1782 var absiden så förfallen att den hotade att störta ner. Planer väcktes då att helt riva absidrundeln och ersätta kyrkan med en rak korvägg i öster. Kung Gustav III beordrade emellertid absidens återställande vilket utfördes efter mycket omfattande nedtagnings- och ommurningsarbeten vilka fortgick under 1780-talet. När kungen 1785 besökte kyrkan fann han dessutom kryptan i svårt förfall och beordrade att också denna skulle iordningställas.

År 1812 revs S:t Dionysii kapell strax väster om koret och Peder Lykkes kapell norr om det tidigare nämnda kapellet. Det förstnämnda kapellet stod färdigt på 1330-talet medan det senare stod klart så sent som 1425.

År 1833 påbörjades genomgripande förändringsarbeten av domkyrkan, vilka under ledning av Carl Georg Brunius skulle komma att pågå under många decennier. Fram till 1836 koncentrerade man sig i huvudsak på förändring av interiörerna. Orgeln från 1626 borttogs, altaret från 1577 nedtogs och de medeltida korstolarna flyttades. En bred stentrappa mellan långhuset och koret uppfördes. Åtskilliga innermurar i tvärskeppet och koret försågs med ny sandstensbeklädnad. Gravstenar upptogs och släta kalkstensgolv inlades istället.

Mellan åren 1845-1846 genomgick kryptan en omfattande restaurering. Med ett speciellt uppfunnet hävverktyg lyckades man korrigera de svåra sättningarna i väggar och valv. Successivt nedtogs samtliga pelare, grunderna förbättrades och pelarna återinsattes.

Vid den fortsatta ombyggnaden av domkyrkan fick Carl Georg Brunius förnyat förtroende som byggnadsledare. Han efterträddes senare av Helgo Zettervall. De viktigaste förändringarna som dessa två nu genomförde var en mycket omfattande förnyelse av hela västpartiet. De medeltida tornen revs och ersattes av nya med spetsigare torn. Avsikten med restaureringen var att domkyrkan skulle få en mer konsekvent, idealiserad, romansk stil. Man fäste liten eller ingen uppmärksamhet till kyrkobyggnadens tidigare historia.

Det finns ytterliggare en version om hur kyrkan blev till och det är:

Jätten Finn  som är en legend från Lund. Enligt en saga ska han ha byggt Lunds domkyrka och samtidigt gjort en vadslagning med en präst. Ifall munken inte fick reda på Finns namn innan kyrkan var färdig skulle han ge jätten sina ögon. Just när sista stenen skulle läggas på plats kom munken springande och ropade jättens namn. Munken hade nämligen hört en jättekvinna sjunga för sina barn, och i sången nämnde hon både munkögon och pappa Finn. Jätten blev mycket arg över nederlaget. Han gick ner till kryptan, tog tag om en pelare och tänkte riva kyrkan. Men just i den stunden blev han förvandlad till sten och krympte dessutom något. Det är enligt sagan denna figur man idag kan se omfamna en pelare i kryptan i Lunds domkyrka. Pelaren är byggd då domkyrkan byggdes, i början av 1100-talet. En mer jordnära teori är att skulpturen föreställer den bibliske Simson.

.

Lunds domkyka