ARENA DI KULLADAL

Foto: Doug Hansen / AP                           

Digerdöden

På medeltiden kallades digerdöden vanligen för den stora(diger) döden eller svarta döden. De första kända utbrotten var i Kina mellan 1331 och 1334. Sedan spred sig pesten snabbt via handelsvägar  (till Krim)som etablerats som länkar mellan öst och väst. Digerdöden spreds till Genua och Venedig från Krim 1347.  Digerdöden, eller pest, härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. Pestbakterien, Yersinia pestis, fungerar kraftigt genom att den slår ut immunförsvaret.

Det finns tre olika sorters pest, som egentligen bara är olika förlopp av samma sjukdom.

Böldpest: smittar enbart genom loppor, som i sin tur är smittade av Yersinia pestis. Stelhet i hela kroppen, feber och frossa är tidiga tecken, som sedan förvärras i takt med att bölder uppstår på olika ställen på kroppen. Dessa bölder, oftast sittande i armhålan eller ljumsken, kan bli stora som knytnävar och är väldigt plågsamma. De fylls med var och blod och kan bli djupt lilafärgade, nästan svarta. Det finns beskrivet hur en stickande känsla följd av en brännande hetta är förstadiet till bölderna. Dåtidens läkare experimenterade med att punktera bölderna eller skära bort dem helt, men det hade ingen läkande kraft. Oftast dog de drabbade inom fem dagar, men att tillfriskna var inte förenat med immunitet, utan någon som varit sjuk men blivit bättre kunde snart drabbas igen. Dödligheten var som mest uppskattningsvis 70 procent.

Lungpest: smittar genom luften från människa till människa. Angriper andningsorganen och framförallt lungorna, med hög feber och blod i urinen och avföringen. Det är inte ovanligt att de drabbade hostar upp blod och slem tills de kvävs till döds. Vanligen dör de drabbade inom tre dagar, men de kan också dö så snabbt som inom ett dygn. Dödligheten är nästan 100 procent.

Blodpest: beskrivs ofta som en del av lungpest eller böldpest, men eftersom det egentligen rör sig om samma sjukdom så finns inga rätt eller fel. Den drabbade får stora blåmärken på kroppen, som kan tyda på blödningar i inre organ. De första pestoffren som på sitt skepp gled i land i södra Europa 1347 beskrevs som fläckiga både på kroppen och i ansiktet. Hallucinationer och komaliknande tillstånd är vanliga timmarna innan döden. Dödligheten är, som vid lungpest, nästan 100 procent.

Pest angrep i första hand gnagare, framförallt råttor. Människor blev smittade genom loppor från smittade råttor – när värddjuret dött söker sig råttloppan till en levande och varm kropp. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. Ett vaccin mot pesten saknas än idag.

Det är svårt att veta exakt hur många människor i Sverige som dog av den första pestvågen - olika forskare räknar med olika siffror från 30-40% till två tredjedelar av befolkningen. Detta innebär ungefär mellan 225 000 och 500 000 personer.

Pesten spreds längs tidens handelsvägar - både människor och råttor reste med fartygen och spred sjukdomen när de kom iland. I städerna spred sig sjukdomen snabbt bland smutsiga och trånga gränder och tättbefolkade hus.

Den stora döden förändrade också människors tankesätt. Döden fick större utrymme i konsten. Den medeltida människan trodde att det var Guds vrede över människornas synder som orsakat pesten. Man trodde att det enda sättet att stoppa pesten var att blidka Gud. Det bildades så kallade botgörartåg, samlingar av människor som iklädda trasor, högljutt klagande drog fram längs vägarna.

Enligt

http://www.tacitus.nu

 

 

Ett litet utdrag

 

"Norge är det land som jämfört med de nordiska länderna har de bästa källorna om stora döden. Det tack vare kontakterna med Island där man hade lång tradition av att skriva ner historiska händelser. Islänningar som befann sig i Bergen har berättat för eftervärlden att ett skepp från England förde med sig smittan till Bergen augusti 1349. Från Bergen skulle pesten enligt islänningarna ha spridits till Trondheim och till Agder i södra Norge. Alla biskopar utom en dog under epidemin. Detta har varit den traditionella bilden av den norska digerdöden. Detta kom att ändras när den norska historikern Ole Jörgen Benedictow gav ut boken ”Plague in the Late Medieval Nordic Countries” 1992. I den boken kom han genom att undersöka tidpunkterna för dödsfallen fram till slutsatsen att pesten hade kommit från två håll. I början av 1349 kom smittan till Oslo på samma sätt som den ett halvår senare anlände till Bergen. Från Oslo spred sig pesten in i landet och längs sydkusten. Agder skulle därmed ha fått pesten från Oslo och inte Bergen. När det gäller norra Norge är källorna obefintliga och det går inte att avgöra om de drabbades.

 

Norrmännen har alltid haft uppfattningen att de drabbades extra hårt av pesten. Digerdöden har fått skulden för att Norge försvagades och förlorade sin självständighet. Men stämmer det? Det är svårt att svara på den frågan eftersom någon officiell statistik från den tiden inte finns. Ett sätt att ta reda på det har varit det så kallade nordiska ödegårdsprojektet som blev klart 1981. Det gick ut på att räkna antalet gårdar som var öde på 1500-talet. Eftersom det finns tillförlitlig statistik från den tiden samtidigt som befolkningen just hade börjat vända uppåt efter senmedeltidens nedgång kunde det ge en ungefärlig uppskattning av katastrofens omfattning. För Norges del innebar projektet att man kom fram till att 62 % av gårdarna hade övergivits. En oerhörd minskning jämfört med den 33-50 % minskning som man brukar komma fram till på kontinenten. Nu har dock norrmännens val av metod blivit kritiserat. De norska forskarna har varit väldigt generösa med källkritiken när de har letat efter uppgifter om ödegårdar. 62 % ska snarare ses som en maximisiffra. Hade norrmännen varit lika stränga som svenskarna när de bedömde uppgifterna om ödegårdar skulle siffran ha hamnat på 40 %, vilket i sin tur ska ses som en minimisiffra. Det är alltså rimligt att tro att Norges befolkning minskade med mellan 40 och 60 %, vilket innebär att Norge drabbades hårt av pesten.

Island, Färöarna och Grönland

 

Island var ett av de länder som skonades från pesten under digerdöden. Inget av de pestsmittade skepp som avreste från Bergen skall ha hunnit till Island innan besättningen dog.

 

Till Färöarna kom däremot ett skepp lastat med pest från Bergen. Det har spekulerats att det skulle vara digerdöden som utplånade den skandinaviska kolonin på Grönland. Men eftersom Island inte drabbades verkar det osannolikt att pesten nådde Grönland.

Danmark

 

Danmark är på sätt och vis raka motsatsen till Norge. Väldigt lite är känt om pesten där. Nästan så lite att man skulle kunna tro att pesten aldrig nådde dit. Nu är det ingen som tror det men danska historiker har till skillnad från norrmännen av tradition inte gett digerdöden någon större betydelse. Ödegårdsprojektens resultat i Danmark var inte entydigt, utan ödeläggelsen var olika stor i olika delar av landet. I mellersta Jylland var det över 40 %. Medan det i Skåne och norra Jylland var mindre än 15 %. Hursomhelst är danskarna mer benägna att skylla på agrarkris än på digerdöd.

Sverige

 

När det gäller Sverige är källorna inte mycket bättre än i Danmark. Det finns en mängd folksägner som berättar om digerdöden i Sverige men de är i 99,9 % av fallen opålitliga.

 

Att pesten har härjat i landet bekräftas av brev från flera framstående personer, bl a kung Magnus Eriksson och påven. Men dessa brev nämner ingenting om omfattningen av epidemin och hur den kom in i landet. Det är dock rimligt att tro att pesten kom från Danmark och Norge i slutet av år 1349. Precis som i Danmark är resultaten från ödegårdsprojektet svårtolkat. Dels av metodiska skäl, det är svårt att hitta uppgifter om ödegårdar i de svenska arkiven. Dels var ödeläggelsen olika stor i olika delar av landet. Framförallt är det i landsdelar med dålig jord som har många ödegårdar, t ex Småland. Detta antyder att det har skett omflyttningar, bönder med dålig jord har flyttat till mark med bättre jord som blev ledig efter pesten. Det går inte att komma fram till någon siffra på hur hårt Sverige drabbats men det verkar som svenskarna kom relativt lindrigt undan.

Finland

 

I Finland är det tveksamt digerdöden någonsin kom dit. Det finns inga källor som berättar om någon pestepidemi vid den här tiden. Men så lite är känt om det medeltida Finland att en pestepidemi mycket väl kan ha passerat utan att lämna några spår. Ödegårdsprojektet däremot visade att ödeläggelsen i Finland var bara 2-3 procent, så om pesten kom till Finland lär den inte ha drabbat finnarna hårt. "

NOTISER

PEST ELLER INTE PEST?

Spår av mjältbrand funnen i massgrav, pest på Island fast de inte har några råttor, symptom som inte stämmer - var Digerdöden verkligen orsakad av pestbakterier? Nu gör sig flera forskare hörda i ämnet och menar att pesten i själva verket var en epidemi av mjältbrand, samt möjligen en blödarfeber som påminner om ebola.

Magnus Stridsberg © 2010 • epost • blogg