I Egypten, vid Nilen, bildades en av världshistoriens första riktiga civilisationer då ett kungadöme uppstod i slutet av 3 000 talet f. Kr. Efter detta styrdes Egypten av en lång rad dynastier de kommande tretusen åren. Den första tiden då landet hade egenstyre och var enat, ca år 3100-2700 f. Kr, kallas för tidig arkaisk tid. Tiderna efter detta då landet också var enat och självständigt kom att heta gamla riket vilket sträckte sig mellan ca 2700- 2150 f. Kr, följt av mellersta riket som täckte de nästkommande 200 åren fram till ca 1800 f.Kr, vilket var följt av nya riket som varade i nästan 500 år mellan 1550-1050 f. Kr samt den saitiska tiden i det sista årtusendet före kristus födelse, omkring 650-550 f.Kr. Efter alla dessa tidsperioder övertog grekerna makten vid 330 f. Kr och sedan romarna 300 år efter det. Därmed var nästan 3000 år av egyptiskt självstyre slut.

Egypten är mest känd för sin tidiga historia, som hålls i liv än idag genom de kolossala monument som pyramiderna utgör. Pyramiderna byggdes under hela tidsperioderna för det gamla riket och mellersta riket, ungefär 2600-1800 f. Kr. Varje farao fick sin egna pyramid, och de byggdes alla en efter en, även om de idag kan stå på samma område. Förutom pyramiderna byggdes även en stor del tempel och andra gravplatser under egyptiernas långa tid av självstyre under faraonerna. Den mest kända platserna för en mängd olika historiska monument är områden kring Luxor.

Egypten var bland de tidigaste länderna där kristendomen spred sig även om det kristna trogna idag är en minoritet i landet. Religionen blev utbytt mot islam under 600-talet när Araberna erövrade landet. Araberna härskade under cirka 600 år tills år 1250 då mamluker, en militär grupp, tog kotrollen över landet. Dessa behöll också en stor del av kontrollen efter att det Osmanska riket intagit landet. På 1800-talet, vid det Osmanska rikets sammanfall, blev dock Egypten åter självständigt.

Byggandet av Suezkanalen är en viktig händelse i Egyptens historia. Den blev färdigställd år 1869 och utgjorde en betydelsefull fartled mellan Asien och Europa. En maktkamp om investeringarna i kanalans byggnader ledde till slut till att Egypten år 1914 kom under brittiskt protektorat. Även om Egypten åter blev självständigt den 1922 var det först efter andra världskriget som det brittiska maktinflyttandet försvann. År 1953 antog Egypten statsformen republik.

Under 1950-talet, under presidenten Gamal Abdel Nassers ledning, inledde Egypten förstatligandet av jordbruk och industri. Sovjetunionen gick in med stor teknisk och ekonomisk hjälp. När Nasser år 1967 blev såväl premiärminister och partichef och hade kvar sin tidigare post som president hade han så gott som absolut makt över landet. Efter hans död utvisades dock all den sovjetiska militären.

Egypten kom så småningom att allt mer orientera sig mot USA. Speciellt efter oktoberkriget 1973 mot Israel, då President Anwar Sadat gjorde att Egypten som det första av alla arabländer undertecknade ett fredsavtal med Israel.

Egyptens folkmängd är den snabbaste växande i arabvärlden. Landet har en stor befolkningsmängd, begränsad brukbar jordyta och är beroende av Nilen. Detta leder ibland till svåra situationer, och vad framtiden kommer ge landet är ovisst. Men en betydande del av världen är landet fortfarande, nästan 5000 år efter att en av världens första civilisationer reste sig här.

Egyptenshistoria är den längsta obrutna historien hos något land. Egypten var världens första stat och landet har således världens längsta historia. Men under årtusendena har Egypten ofta varit ockuperat av främmande makter och kulturen har förändrats mycket.

 

Egyptologer anser att det Gamla riket (2780 f.Kr.-2260 f.Kr) började med den tredje dynastin.

I slutet av det Gamla riket försvagas kungamakten och riket härjas avsvält. En teori är att ett plötsligt, globalt klimatomslag, i form av en sänkning av medeltemperaturen, minskade nederbörden i Egypten, Etiopien och Östafrika under två till tre decennier. Detta leder i sin tur till att Nilens årliga översvämning blev mindre vilket ledde till massvält.

Den siste faraon i den sjätte dynastin var Pepi II, som antas ha regerat i 94 år, längre än någon annan monark i historien. Han var 6 år gammal när han tillträdde tronen och 100 år gammal när han dog. Den senare perioden av hans regeringstid

Nildalen skapar en naturlig geografisk och ekonomisk enhet, avgränsat i väst och öst av öknen, i norr av havet och i söder Nilens katarakter. Det var, enligt en teori, behovet av att ha en enda auktoritet för att reglera floden som ledde till grundandet av världshistoriens första större stat i Egypten omkring 3000 f.Kr.

Egyptens särskilda geografiska läge gjorde det svårt för motståndare att anfalla landet, vilket till stor del förklarar Egyptens långvariga självständighet.

När väl Egypten hade besegrats av främmande makter var samma geografiska läge till en nackdel. Under 2300 år skulle Egypten behärskas av utländska folk: perser, greker, romare, bysantier, araber, osmaner och britter. President Nasser sade om sig själv att han var den förste infödde egyptiern som haft makten i Egypten sedan den siste faraonNektanebos IIavsattes av perserna 341 f.Kr.

 Forntida Egypten

Det forntida Egypten framträdde som en enad stat kalladKemet omkring 3000 f.Kr.. Arkeologiska fynd tyder på att ett välutvecklat egyptiskt samhälle har existerat under betydligt längre tid. Omkring 5000 f.Kr. hade stenålderns människor utvecklat ett välorganiserat jordbruk i Nildalen.

Omkring 2900 f.Kr. hade enligt legenden en härskare känd under namnet Menes enat Egypten, och han inledde den långa följd av 30 faraoniska dynastier - den kungalängd som brukar få tjänstgöra som kronologisk referensram tillsammans med Gamla riket, Mellersta riket och Nya riket. Pyramiderna, de enda av världens sju underverk som överlevt in i vår tid, byggdes under den fjärde dynastin från omkring 2570 f.Kr. i Giza, och de vittnar än idag om faraonernas enorma makt. Det kom ändå att dröja till det Nya riket innan Egypten hade nått höjden av sin makt omkring 1550 f.Kr. - 1070 f.Kr., och dess kontakter sträckte sig från Kreta i norr till Nubien i söder, från Libyen i väster till stora delar av Främre Orienten i öster.

Fördynastisk tid

Flera jordbrukskulturer följde och delvis överlappade varandra under Neolitisk tid. I norra Egypten blomstrade under det femte årtusendet f.Kr. Faijum, Merimde och Helwan och i södra Egypten Badari. Kopparstenåldern inleddes under det fjärde årtusendet f.Kr. med kopparbearbetning i Maadi, vilken spreds söderut till Naqada. Naqada-kulturen blev den egyptiska civilisationens närmaste föregångare då den övergick i Protodynastisk tid århundradena före 3000 f.Kr. Den äldsta skriften i Egypten berättar om de första härskarnas namn från Abydos och Nekhen. Utmärkande för konsten är de s.k. sminkpaletterna vilka även fungerar som historiska källor.

Tidig dynastisk tid

Egypten enades från Övre Egypten. De två första dynastierna var tidvis oroliga och rivalitet uppstod mellan olika landsändar och motsättningar mellananhängarna av gudarna Horus och Seth. Kungarna begravdes i Sakkara utanför huvudstaden Memfis och i Thinis nära Abydos i mastabor av lertegel med en mängd förrådsrum för gravgåvor. Det finns annars få källor från denna tid.

Gamla riket

Gamla riket inledde pyramidbyggandets tidsålder. Den första trappstegspyramiden uppfördes under tredje dynastin och under fjärde dynastin byggdes de stora pyramiderna och sfinxen i Giza. Under den femte dynastin höggs de första religiösa texterna, Pyramidtexterna, in i gravkamrarnas väggar. Kulten av solguden Ra slog igenom som kungamaktens beskyddare. Egypten knöt såväl fredliga som fientliga kontakter med omvärlden under Gamla riket, framförallt i Nubien och Sinai. Mot slutet av Gamla riket får vi veta mer om folkets liv genom de mastabagravar som adelsmännen begravdes i. Livfulla reliefer inuti gravarna visar scener från åkerbruk och hantverk. De äldsta naturtrogna statyerna av privatpersoner kommer från femte och sjätte dynastin.

Första mellantiden

Centralmakten i huvudstaden Memfis försvagades alltmer och självständiga dynastier uppstod i olika delar av landet. I Hnes regerade den tionde dynastin och i Thebe regerade den elfte dynastin. Delar av Nildeltat ockuperades av asiater och libyer. Inom konsten framträdde målade trämodeller som ett nytt inslag bland gravgåvorna. Det författades flera framstående litterära verk under denna tid, bland annat Ipuwers klagan, Den levnadströttes samtal med sin ka, Historien om den vältaliga bonden, Merikaras lära och de religiösa Kisttexterna.

Mellersta riket

Mellersta riket inleds när elfte dynasti slutligen besegrar tionde dynastin och styr riket från Thebe. Kontakterna med omvärlden återupptogs och guldlandet Nubien i söder erövrades och koloniserades under tolfte dynastin. Konsten blev mer idealiserande med strama porträtt av härskarna. Pyramidbyggandet återupptas men i mindre skala. Till pyramiderna knöts nyuppförda städer med stora lantegendomar av vilka El-Lahun är den mest kända. Genom bevarade dokument från administrationen får vi höra om folkets liv och en ny jordägande medelklass. De äldsta vetenskapliga texterna inom bland annat astronomi och matematik författades under denna tid. Ett litterärt verk är Historien om Sinuhe och Den skeppsbrutna sjömannen. Det litterära språket från Mellersta riket, medelegyptiskan, blir sedan stilbildande även i senare tid.

Nya riket

Nya riket framstår som Egyptens absoluta höjdpunkt såväl politiskt som kulturellt. Pyramidbyggandet upphörde och istället begravdes faraonerna i rikt utsmyckade klippgravar i Konungarnas dal.

Även privatpersoner begravdes i mindre men omsorgsfullt utsmyckade klippgravar. Därifrån kommer många bildscener som berättar om egyptiskt vardagsliv. Scener som illustrerade Dödsboken beskriver föreställningar om livet efter döden. Många myter, framförallt om gudarna Osiris och Horus, nedtecknades under denna tid. Under Nya riket uppfördes även enorma tempel till såväl gudar som faraoner dekorerade med kolossalstatyer, obelisker och väggreliefer. Framförallt byggdes det i Thebe där guden Amon var rikets och kungamaktens beskyddare. En kort tid utmanades Amonkulten av dyrkan av solskivan Aton, men den nya religionen bestod endast en kort tid. Egypten behärskade under Nya riket med hjälp av militär och diplomati sina grannländer och bedrev handel med Medelhavsområdet och Afrika.

Tredje mellantiden

Egypten förlorade sitt inflytande utomlands, men räddade sitt oberoende trots invasionsförsök från norr. Landes rykte hade dock sjunkit avsevärt, vilket återspeglas i Wenamons sjöfärd, en litterär berättelse om hur prästen Wenamon reser till Fenicien för att köpa cederträ till guden Amons heliga skepp. Amons prästerskap hade etablerat en stat i södra Egypten med centrum i Thebe, medan norra Egypten regerades av tjugoförsta dynastin i Tanis och tjugoandra dynastin i Bubastis. I Nubien hade en det etablerats en mäktig lokal dynasti i Napata som slutligen erövrade hela Egypten, sina forna herrar, som den tjugofemte dynastin. Vid sidan om Amon gavs utrymme för kulten av lokala gudar i framförallt norra Egypten. Den mest betydelsefulla religiösa texten från tiden är den Memfitiska teologin som beskriver hur guden Ptah av Memfis skapade världen genom tanken. 

Andra mellantiden 

Under trettonde dynastin försvagades centralmakten åter till förmån för lokala härskare. I Nildeltat invandrade semiter som under namnet hyksos grep makten över Nedre Egypten. Övre Egypten regerades av den sjuttonde dynastin i Thebe. Maktkampen mellan thebanerna och hyksos ökade i styrka mot slutet av den Andra mellantiden och ett litterärt verk som beskriver tiden är Apepis gräl. Hyksos besegrades slutligen när deras huvudstad Avaris intogs av egyptiska trupper.

Sentiden

Egyptens nubiska härskare hade försökt göra flera militära interventioner i Palestina för att stoppa assyrierna, vilka slutligen invaderade Egypten. Assyrierna utsåg en lokal härskare från Sais till sin vasall, vilken grundade tjugosjätte dynastin och inledde Sentiden. Thebe hade plundrats och återfick aldrig sin forna glans, vilket även försvagade Amonkultens ställning. Istället lades grunden för den växande kulten av gudinnan Isis, och mytologin kring henne, Osiris och Horus gavs alltfler detaljer. Kulten av heliga djur såsom fiskar, ibisar, katter och krokodiler blev även populär bland folket. Ett utmärkande drag i konsten var de många små gudaamuletter som tillverkades i stort antal. Egypten förblev oberoende i drygt hundra år innan perserna erövrade landet. Perserriket föll i sin tur åt Alexander den store och därefter blev det grekiska inflytandet stort i Egypten med utgångspunkt från det nygrundade Alexandria. År 30 f.Kr. införlivades

Egypten med det Romerska riket.

Mellersta riket

var kulturellt, militärt och administrativt en blomstrande period i det forntida Egyptens historia vilken sträcker från ca 2060 - 1795 f.Kr och innefattar senare halvan av dynasti 11 samt hela dynasti 12, ibland även dynastierna 13-14.

Under det Mellersta riket, främst förknippat med den tolfte dynastin, återuppstod Egypten som en enad stat under faraoner med namnen Amenemhet och Sesostris. Många litterära och konstnärliga alster tillkom under denna tid, och av efterföljande generationer betraktades Mellersta riket som en klassisk period. Denna tids språksskede, mellanegyptiska, blev ett standardspråk för senare tiders litterära produktion. Den politiska tyngdpunkten försköts ånyo till norr, och en huvudstad i nuvarande el-Lisht uppfördes. Kungapyramider fortsattes att byggas, om än i mindre skala och med sämre kvalitet. Fälttåg gjordes både mot nord och syd, och befästa handelsstationer anlades i Nubien. Decentraliseringstendenser och instabila gränsförhållanden gjorde till slut att Mellersta riket disintegrerade och övergick i Andra mellantiden (en beskrivning av denna period återfinns i Ipuwer-papyrusen).

Nya riketär en modern beteckning på perioden omkring 1550 - 1070 f.Kr. i det forntida Egyptens historia. Till Nya riket räknas dynastierna 18-20. Perioden är känd som Egyptens storhetstid genom landets maktställning och de rika arkeologiska fynd som hör till perioden. Detta trots de Amon-präster som hotade faraons makt. I början av dessa år fick världen sin första kvinnliga regent, Hatshepsut. Senare under åren regerar Echnaton, med frun Neferetite (då känd för sin otroliga skönhet), en farao som inför monoteism i form av guden Aton.

Det Nya riket (ca 1550-1100 f.Kr.) var Egyptens storhetstid i territoriellt hänseende. Under denna tid etablerades Nubien som "koloni" ända ned till fjärde katarakten, och Syrien och Palestina gjordes till "protektorat". Nya Rikets faraoner var även flitiga byggherrar, något som märks inte minst från ruinerna av templet vigt åt nationalguden Amon i Karnak. Nya riket styrdes av dynastierna 18-20, och bland dessa dynastiers härskare kan Thotmes III ("krigarkungen"), Hatchepsut (den kvinnliga faraon) och Echnaton (den "religiöse reformatorn") nämnas.

Att se i Egypten

KARNAKTEMPLET: Faroerna visade makt Världens största tempelområde, som byggts om, byggts till och förskönats av nästan alla faraoner från den 12:e dynastin och framåt. På 25 hektar trängs sfinxer, pyloner, jättestatyer och ett 40-tal småtempel. Mest imponerande är den så kallade hypostylhallen med 134 reliefmönstrade kolonner

MEMNONSTODERNA: Kolosser i öknen De två 18 meter höga kolossalstayerna står mitt ute på ett fält och blickar ut över det karga landskapet. Blickar och blickar, förresten - båda saknar ansikten och har härjats hårt av tidens tand. Statyerna är det enda som återstår av Amenhotep III:s mäktiga dödstempel, där de en gång prydde entrén. De fick sitt namn av grekerna, som förknippade dem med myten om kung Memnon och hans mamma Eos, morgonrodnadens gudinna.

HARSCHEPSUTS DÖDSTEMPEL: Arkitektoniskt mästerverk hugget direkt ur berget Templet i Deir el Bahri, uthugget direkt ur den mäktiga beigerosa klippan, anses som ett arkitektoniskt mästerverk. Hatschepsut var en av Egyptens få kvinnliga faraoner. Hon styrde och ställde, sände i väg handelsexpeditioner söderut och lät bygga flera tempel. I dödstemplet finns gott om detaljerade reliefer och bilder på henne själv, framställd som man. Flera av dessa har dock vandaliserats av styvsonen Tutmosis III, som var putt för att hon inte ville släppa ifrån sig makten

LUXORTEMPLET: Mäktigt vägg i vägg Ligger bara en stenkast från Karnak. Två så mäktiga tempel vägg i vägg? Inte konstigt. Luxor - eller Thebe som det hette då - var huvudstad i Nya riket när Egypten var som mäktigast. En gång hängde de två templen ihop, i dag försöker man återskapa den sfinxkantade förbindelsen mellan dem. Mest anslående är jättestatyerna av Ramses II. Av de två obelisker som en gång prydde ingången finns bara en kvar. Den andra står på Place de la Concorde i Paris.

KONUNGARNAS DAL:

På Nilens västra sida, den sida som i antiken var dödens sida,ligger kungarnas dal. Huvudstaden Thebes gravplats för konungarna under hela det nya riket, runt 1550-1069 f.kr..

Dalen innehåller 63 gravar, då ytterligare en upptäcktes 2006. Men endast 24 av dem innehåller kungligheter.

Många av de övriga är tomma och odekorerade, eller så tillhörde de priviligerade ämbetsmän med högre status i Thebe. Många gravar är inte öppna för allmänheten pga. att de inte är i så gott skick.

Den första kung som begravdes här var Thutmose I och den sista Ramses XI.

Vid ett besök i dalen ingår det inträde i tre gravar.

Guiderna får ej guida inne i gravarna men kommer att ge er goda tips om vad som är sevärt och en introduktion innan ni själva får gå in och beundra de antika konstverken.

 

YourCompany.Com © 2003 • Privacy Policy • Terms Of Use