Greklands historia omfattar av tradition grekerna och de områden som stått under deras kontroll samt det territorium som idag utgör det moderna Grekland. Genom historien har grekernas inflytande varierat högt avsevärt och den grekiska historien omfattar följaktligen olika områden under olika epoker. när den grekiska civilisationens inflytande var som störst behärskade de allting mellan Egypten och Indusdalen. Sedan dess har stora grekiska minoriteter existerat i denna region (till exempel i Turkiet, Italien, Libyen och Levanten) och många greker har idag emigrerat till länder som USA, Australien och Sverige. De flesta grekerna återfinns dock fortfarande i dagens demokratiska republik (självständigt sedan 1821) och på Cypern (självständigt sedan 1960).

Den grekiska historien rymmer viktiga arkeologiska fynd från förhistorisk tid; den antika världens filosofiska och estetiska största bedrifter; den långa bysantinska historien; tiden mellan Konstantinopels fall och den moderna grekiska statens födelse då landet kontrollerades av venetianare och turkar; och det därpå följande frihetskriget följt av vägen till dagens demokratiska republik.

  Kort från början

Den grekiska bronsåldern uppstod kring Egeiska havet omkring 3600 f.Kr., Bronsåldern i Greklands historia brukar läggas mellan ca 3600–1050 f.Kr. Den brukar delas upp i underperioder efter de variationer som fanns i den egeiska världen: kulturen på Kreta kallas minoisk, den på de egeiska öarna kykladisk och den på fastlandet och halvön Peloponnesos hellaisk. Ibland talar man dessutom om kulturen i norr som den makedonska.

3600–2000 f.Kr. - Den tidigminoiska perioden

2100–1600 f.Kr. - Den mellanminoiska perioden

1550–1050 f.Kr. - Den senminoiska perioden

Mykensk kultur

3600–2100 f.Kr. - Den tidighelladiska perioden

2100–1550 f.Kr. - Den mellanhelladiska perioden

1550–1050 f.Kr. - Den senhelladiska eller mykenska perioden

 3500-2000 f.Kr. - Tidigkykladisk tid

2900-2400 f.Kr. - Tidigkykladisk II

2400-2000 f.Kr. - Tidigkykladisk III

2000-1550 f.Kr. - Mellankykladisk tid

1550-1050 f.Kr. - Senkykladisk tid

 Omkring 2000 f.Kr. anlände de första grekiska stammarna norrifrån in på den grekiska halvön. De främsta av dessa stammar var akajerna som följdes bland annat av joner och eoler. De byggde väldiga klippborgar som Mykene, Tiryns och Argos. Deras främsta kungar regerade i Mykene och hela deras kultur brukar kallas den mykenska. Grekerna uppfann sitt alfabet omkring 800-talet f.Kr. Den nya hellenska kultur som uppstod omkring 800 f.Kr. bestod av flera stadsstater som grundade kolonier runt om i Medelhavet, stod emot flera persiska invasionsförsök och ledde fram till den senare hellenistiska civilisationen. Alexander den store erövrade hela perserriket och lade grunden till hellenismen, den epok då grekiskt språk och kultur spred sig över stora delar av den då kända världen.

Greklands militära styrka avtog så småningom och den romerska erövringen av Grekland inleddes 168 f.Kr. De östra delarna av imperiet kom framgent att domineras av den grekiska kulturen. När det romerska imperiet till slut delades i två delar hamnade Grekland åter i centrum: Med Konstantinopel som huvudstad spred Östrom, sedermera det bysantinska riket, den grekiska kulturen vidare ända till dess att Konstantinopel slutligen föll för det osmanska riket 1453.

Grekland förblev en del av det osmanska riket ända till 1820-talet då greker gjorde uppror och utropade sin självständighet. 1832 blev Grekland en monarki, med prinsen av Bayern, Otto I, som förste regent, i enlighet med fördraget i London samma år. 1912-13 Deltog Grekland i de båda Balkankrigen. Efter första världskriget där Grekland blev indraget på de allierades sida så utbröt krig 1920-22 mot forna Osmanska riket, under Kemal Atatürk, då Grekland besegrades. 1936 tillträdde Ioannis Metaxas som diktator. Mussolini anföll Grekland 1940 via Albanien, men slogs tillbaka. 1941 invaderades Grekland av Tyskland, Bulgarien och Italien, och var ockuperat under återstoden av andra världskriget. Det moderna Grekland fick sin nuvarande utsträckning 1947.

Under andra världskriget utbröt ett inbördeskrig i Grekland som varade till 1949, mellan kommunister och konservativa. Därefter var Greklands utrikespolitik dominerat av Cypernfrågan. Inrikes skedde ett rekorderligt stort antal regeringsskiften, tills Alexandros Papagos1952 samlade landet. Han efterträddes vid sin död 1955 av Konstantinos Karamanlis. 1967 kunde militären ledd av Georgios Papadopoulos, understödd av USA, genomföra en statskupp, vilket ledde till att militärjuntan ledde landet. 1973 avskaffade Papadopoulos junta monarkin och 1974, efter att ha iscensatt en statskupp på Cypern under Cypernkrisen 1974, bröt militärjuntan samman. Följande år utropades en republik och Grekland blev en demokrati. Grekland gick med i EU 1981 och EMU 2001.

Innan det grekiska folkmordet fanns det 2,5 miljoner grekisk-ortodoxai nuvarande Turkiet. Under det grekiska folkmordet mördades över en miljon grekisk-ortodoxa av turkarna. 1 104 216 flydde till Grekland.

Kort information»

Den arkeologiska upptäckten av minoernas kultur gjordes främst av den brittiske arkeologen sir Arthur Evans i början av 1900-talet. Han inledde utgrävningar av Knossos år 1900 och gjorde spektakulära fynd av ett stort palats med målade fresker och vacker keramik. Evans uppkallade kulturen efter en mytologisk kung av Kreta till den minoiska kulturen och folket som levde där till minoer. Kung Minos av Kreta upprättade enligt den grekiska historikern Herodotus ett rikt sjövälde. Under efterkrigstiden har även svenska arkeologer deltagit i utgrävningar och studier av den minoiska kulturen.

Teorier»

Många olika och motsägelsefulla teorier har lagts fram om minoerna och deras kultur. Därför bör man komma ihåg att dessa enbart är tolkningar av de rika arkeologiska fynd som gjorts på Kreta och i den egeiska övärlden. Den minoiska skriften har ännu inte kunnat tydas (se nedan), och det saknas klara samtida beskrivningar av minoerna hos andra kulturer i det östra Medelhavsområdet. Några av de mest kontroversiella teorierna är:

Minoerna var ett matriarkat, politiskt styrt av kvinnor (Cadogan, 1992 och Hawkes, 1968).

Minoerna dyrkade främst gudinnor i sin religion (Goodison och Morris, 1998).

Minoerna praktiserade människooffer och kannibalism (Gessel, 1983).

Minoerna saknade krigsmakt och vapen och levde i fred (Gates och Branigan, 1998/1999).

Det finns även teorier som kopplar samman minoerna med bibliska uppgifter i Gamla Testamentet; att filistéerna kom från Kreta och att vulkanutbrottet på Thera orsakade Egyptens tio plågor vid israeliternas uttåg ur Egypten.

Antiken

Berömd från denna tid är striden om Troja, känd bland annat genom Iliaden. Troja var en grekisk stad på Mindre Asiens kust och striden torde ha gällt herraväldet över handeln på Egeiska havet mellan denna stad och Mykene. På 1100-talet f.Kr. avtog akajernas makt och den mykenska kulturen gick under då en annan grekisk stam, de krigiska dorerna, trängde ner över Grekland. Akajer, joner och eoler trängdes undan bland annat till Attika, öarna i egeiska havet och till Mindre Asien.

Efter det mykenska förfallet började Grekland åter blomstra under 800-talet f.Kr. Dorerna introducerade järnhanteringen, varpå städerna började utvecklas till konkurrerande stadsstater. Utvecklingen ledde snart till överbefolkning, och kungarna, som regerade i städerna, skickade omkring 800-500 f.Kr. grupper av sin befolkning till att etablera kolonier på olika platser i Medelhavet, bland annat i Mindre Asien, runt Svarta havet (Evxinos Pontos), på Sicilien, i Italien och i östra Spanien. Denna expansion skedde i konflikt med fenicierna som etablerade kolonier längs Afrikas kust, på Sicilien, Sardinien och i Spanien.

Kykladien»

Kykladerna består av omkring 220 öar varav vilka de största är Amorgós, Anáfi, Ándros, Antiparos, Ios, Kéa, Kimolos, Kithnos, Mílos, Míkonos, Náxos, Páros, Pholegándros, Serifos, Sifnos, Síkinos, Síros, Tínos och Santorini (Thíra).

Ermoúpolis på ön Siros är ögruppens huvudort och prefekturens administrativa centrum.

YourCompany.Com © 2003 • Privacy Policy • Terms Of Use