Arena Di Kulladal

SVERGIE

Ivan IV - eller Ivan den förskräcklige

Magnus Stridsberg © 2010 • Epost • Blogg

Gustav Vasa

Gustav Eriksson Vasa också kallad Gustav I,  föddes troligen den 12 maj 1496 i Uppland som son till riddaren och riksrådet Erik Johansson av adelsätten Vasa och Cecilia Månsdotter av Eka-ätten. Bortsett från att samtliga källor säger att Gustav Vasa föddes omkring Kristi himmelsfärds dag, råder det stor osäkerhet om datum och plats för hans födelseMan är inte helt säker på var någonstans i Uppland Gustav Vasa föddes men man tror att det antingen var på Rydboholm, som hans far ägde vid den tiden, eller möjligen på Lindholmens gård där hans mors föräldrar bodde vid tiden för hans födelse.

 Gustav Vasa, Dog den  29 september 1560 på Stockholms slott, var kung av Sverige från 1523 fram till sin död.

Av modern skelettforskning har man kommit fram till att han mot slutet av sitt liv led av en rad krämpor, bland annat så ramlade alla tänderna ut eftersom han hade en kronisk inflammation i käken, en permanent inflammation i ena mellanörat, kronisk inflammation i vänster lårben och benmärgsinflammation.

Liksom samtida och äldre medlemmar av Vasaätten använde Gustav Eriksson aldrig släktnamnet Vasa eller benämningen "Gustav Vasa". Det är först efter att Erik XIV inför adelstitlar enligt kontinental princip som greve och friherre som släktnamn som Vasa börjar användas i Sverige, men det skulle dröja en bit in på 1600-talet förrän bruket med släktnamn var helt genomfört bland adeln. Hans patronymikon Eriksson användes inte efter trontillträdet då han enbart titulerades Kung Gustav utan regentnummer (Gustav I tillkom senare, som brukligt när nästa kung med samma namn tillträdde). I folkmun kallades han för kung Gösta, ett namn som lever kvar i visor och poesi.. Stavningen av namnet har varierat. Själv skrev han ofta Göstaff. Stavningen Gustav tillkom på 1900-talet, och innan dess gällde Gustaf.

Enligt Peder Swarts krönika (som skrevs på Gustav Vasas uppdrag) skickades Gustav Vasa vid tretton års ålder till Uppsala skola och universitet för att studera, bland annat latin och tyska. Han tros ha stannat där i 3-4 år. Eftersom andra källor tyder på att han hade dåliga kunskaper i latin, är det oklart i vilken utsträckning han verkligen bedrev universitetsstudier (undervisningsspråket vid Uppsala universitet var latin). Efter vistelsen i Uppsala skickades han till sin släkting riksföreståndaren Sten Sture den yngres hov för utbildning i praktiska ting som hovseder, etikett och fäktning. Han fick också ett slags officersutbildning.

Gustav anslöt sig tidigt till Sturepartiet i striden mot den danska kungen Kristian II av Oldenburg (Kristian tyrann) och dennes danskdominerade Kalmarunion. Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav Vasa tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i slaget vid Vädla (vid nuvarande Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518. En skildringen är att efterspelet till slaget. Så föreslår Kung Kristian II av Danmark f att Sten Sture den yngre skickade en gisslan bestående av sina fem viktigaste män, så skulle Kristian komma i land och förhandla vid Västerhaninge kyrka på Södertörn. När Kristian väl fått gisslan seglade han dock hem med den till Danmark, det vill säga med Olof Ryning, Hemming Gadh, Göran Siggesson (Sparre), Lars Siggesson (Sparre), Bengt Nilsson (Färla) och Gustav Vasa, som var yngst, och vid tillfället 22 år.De blev förda till Jylland, men han lyckades fly från fångenskapen och tog sig via Lübeck - som var fiender till Kristian II - hem till Sverige igen. Hans mor Cecilia Månsdotter lyckades inte undkomma med livet i behåll utan dog 1522 av pesten under sin fångenskap i Köpenhamn.

Efter att på detta sätt ha förts till Danmark av Kristian II, hölls Gustav Vasa i fångenskap på Kalø slott nordöst om Århus på östra Jylland. Slottet ägdes av Gustav Vasas släkting Erik Eriksson (Banér). Under fångenskapen försökte Kristian locka över gisslan på sin sida. Det lyckades med Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre), medan de övriga vägrade. I september 1519 lyckades Gustav Vasa fly till Lübeck, men först efter åtta månader i denna stad fick han tillfälle att återvända till Sverige. Under tiden hade Kristian II besegrat Sten Sture den yngre i slaget på Åsundens is den 19 januari 1520. Efter riksföreståndarens död den 3 februari 1520 saknade Sverige ledare.

 

Den 3 juni sammankallade Kristian II ett riksmöte i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få amnesti. Sten Sture d.y:s änka, Kristina Gyllenstierna, som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få Hörningsholm och hela Muskö i förläning. Hon lovades dessutom Tavastehus slott i Finland. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nye härskare. Det skulle dock snart visa sig att hans avsikter var allt annat än vänskapliga.Gustavs far, Erik Johansson, blev 1520 avrättad i Stockholms blodbad, där han tillsammans med 82 andra halshöggs på Stortorget i Gamla stan. Gustav lyckades undkomma blodbadet Gustav Vasa hade begett sig vidare till sin fädernegård Räfsnäs i närheten av Mariefred, där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle ärkebiskopen Jakob Ulvsson för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka "en fast försäkring" till Gustav Vasa. Då, i mitten av november, nåddes Gustav Vasa på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar hade avrättats; tre av hans systrar, hans mor och hans mormor hade kastats i fängelse i Blå tornet i Köpenhamn. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet.

I dalarna var man trött på unionskungarna och deras Hansafientliga politik som bara ledde till ekonomiska svårigheter. I januari 1521 valde därför lantbefolkningen i Dalarna Gustav till deras hövitsman (en typ av ståthållare). Upproret fortsatte att sprida sig och de fick en militär framgång vid Brunnbäcks färja i april, vilket medförde att den vacklande högadeln började ta Gustavs parti, och i augusti valde de honom till rikshövitsman i Västerås.

Under befrielsekriget 1521-1523 mot Kristian II framstod Gustav som landets starke man och lyckades - med hjälp ifrån Lübeck - inta de sista slotten som hölls av danskarna, och den 6 juni 1523 samlades en riksdag i Strängnäs som valde Gustav till Sveriges kung med namn Gustav I.

Vid den här tiden var Sveriges resurser små och skulderna till Lübeck stora. Kyrkan och klostren ägde bortåt en tredjedel av Sveriges produktiva jord och fick "tionde" av folket. Gustav knöt därför reformatorerna och prästerna Olaus Petri och Laurentius Andreæ till sig. 1527 bestämde riksdagen i Västerås att kungen skulle ha större makt, vilket blev det första steget mot en kyrklig reformation.

Den 12 januari 1528, fyra år och sju månader efter att han blivit vald till kung, kröntes han i Uppsala domkyrka.

Under 1530-talet bröt Gustav med påven och Rom och kunde på det sättet stärka den Svenska statsmakten både ekonomiskt och politiskt. Större delen av kyrkans marker och intäkter beslagtogs, och Gustav gjorde sig själv till kyrkans överhuvud.

Lübeck hade lyckats få privilegier som gav kontroll över Sveriges handel. Sedan skulden till Lübeck blivit betald omintetgjorde kung Gustav Vasa det inflytande som grundade sig på handelsprivilegierna genom sitt deltagande i Grevefejden, vilken för alltid gjorde slut på den tyska Hansans välde över Sveriges handel och gav möjlighet till en självständig utveckling av denna. I denna strid samarbetade Gustav Vasa med Kristian III av Danmark. Med anledning av de faror som hotade dem från deras gemensamme fiende, kejsar Karl V (svåger till den sedan 1532 fångne Kristian II), slöt de båda kungarna senare, 1541, ett formellt förbund. Men sedan faran från det hållet var över, framträdde gammal misstro mellan Sverige och Danmark med ny styrka (efter 1544), och Gustav Vasa befarade under sina senare år till och med att ett krig med Danmark skulle bryta ut. År 1554 kom Gustav i krig med den ryska tsaren Ivan IV (den förskräcklige) eftersom de inte kunde komma överens om hur gränserna skulle gå mellan Finland (som då var en del av Sverige) och Ryssland. Kriget pågick till 1557 och kallas för ryska kriget. Reduktionen av de kyrkliga godsen och inkomsterna ställde tillgångar till kronans förfogande, som gav Gustav Vasa möjlighet att ge kungamakten en fast finansiell grund.

Gustav Vasas sätt att styra var genom personlig maktutövning. Han var kraftfull i sin maktutövning och inte sällan hänsynslös, och lät ibland högre intressen stå tillbaka för det omedelbart praktiskt nyttiga. Gustav Vasa var en bra talare, var själv inte lärd men värderade bildning och såg till att ge sina söner god utbildning.

Berend von Melen, tysk legotruppsanförare som flydde från Sverige 1525, beskrev kungen som en svekfull skurk som ständigt var redo att stöta dolken i ryggen på sina gamla anhängare.

Wulf Gyler, sekreterare, som också tvingades att fly ur landet för att rädda livhanken, karakteriserade Gustav Vasa som en blodtörstig och hämndgirig tyrann som regelmässigt lät lönnmörda oppositionella och personligen misshandlade sina fogdar och skrivare för minsta misstanke om korruption och inkompetens.

 

 

Katarina av Sachsen

Den 24 september 1531 gifte sig Gustav Vasa i Stockholm med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg, som samma dag fyllde arton år. Giftermålet var rent politiskt då Gustav ville ha en närmare relation till det danska kungahuset och försöka bevara freden med landet. Katarina avled redan fyra år senare, den 23 september 1535, efter att den 13 december 1533 ha fött den blivande Erik XIV.

Rykten påstod att Gustav Vasa själv slog ihjäl henne med en yxhammare, men dessa uppgifter kommer enbart från hans fiender, och motsägs av uppgifter från Kristian III av Danmark som sett henne falla omkull under en dans kort tid innan hon avled. . Troligast är att hon dog av ett missfall. Inga anklagelser gjordes heller från Katarinas familj.

En undersökning av hennes kranium visade heller inga spår av våld, även om slutsatsen var något osäker på grund av delvis långt skriden förmultning

 

Margareta Eriksdotter

Året efter, den 1 oktober 1536, gifte han sig med Margareta Eriksdotter (20), och fick med henne tio barn:

2) Johan III Vasa 1537-1592

3) Katarina Vasa 1539-1610

4) Cecilia Vasa 1540-1627

5) Magnus Vasa 1542-1595 (hertig av Östergötland)

6) Sten Vasa 1544-1549 (död 5 år)

7) Anna Vasa 1545-1610

8) Karl Vasa 1546-1546 (död liten)

9) Sofia Vasa 1547-1611

10) Elisabet Vasa 1549-1597

11) Karl IX Vasa 1550-1611

 

Efter femton års äktenskap dog Margareta (35), i augusti 1551.

 

 

Katarina Stenbock

Gustav ville dock gifta om sig och han såg ut en lämplig brud, nämligen Katarina Stenbock. Dock var hennes mor Brita syster till Gustavs förra fru Margareta Eriksdotter, vilket gjorde att prästerna gick emot detta giftermål, men vem kan väl säga emot en kung?

Ett år efter Margaretas död, den 22 augusti 1552, gifte han sig därför för tredje gången. Katarina vad då endast sjutton år gammal, medan Gustav själv var 56. De fick inga barn.

 

Ivan IV är en av den ryska historiens viktigaste gestalter. Ändå är han bland de mest förbisedda.

Ivan Vasiljevitj föddes den 25 augusti 1530 som son till Vasilij III Ivanovitj (1479-1533) och Helena Vasiljevna Glinskaja (-1538). När Ivan var tre år dog hans far, och från den tidpunkten fram till att han vuxit upp styrdes landet först av hans mor och hennes älskare, Ivan Obolenskij. Modern uppges ha varit både ointresserad och oengagerad av Ivan. När hon dog fem år senare (1538) gick det rykten om att hon förgiftats, och en vecka senare fängslades Obolenskij och slogs ihjäl. Obolenskijs syster, Agrafena, tog då hand om Ivan, men även hon fängslades dock snart och spärrades in i ett nunnekloster. De som tog över makten härnäst var bojarerna (ryska högadeln). De sistnämnda hade sett tillräckligt med envälde från de sista två regenterna, så de försökte att ta tillbaka sina privilegier nu när de hade chansen.  Han uppfostrades tillsammans med sin dövstumme bror Jurij. Åtta år gammal var Ivan en intelligent, känslig pojke och omättlig på att läsa böcker. Han hade snabb uppfattningsförmåga och var intelligent, och blev för sin tid riktigt beläst. Han var också nyfiken på västvärlden, vilket var smått sensationellt vid den här tiden eftersom Ryssland var ett isolerat och slutet samhälle. Någon riktig uppfostran fick han dock inte, och efter att Agrafena blivit inlåst och ingen brydde sig om honom blev han mycket ensam. Bojarerna växelvis försummade eller ofredade honom. Ivan och hans dövstumma bror, Yuri gick ofta hungriga och trasigt klädda. Ingen brydde sig om honom och hans välbefinnande och han blev en tiggare i sitt eget palats. Kanske det var därför som han växte upp till en hård yngling

I januari 1547 kröntes Ivan till storfurste av Moskva och till tsar i Mariehimmelsfärdskatedralen. Han var då sexton år gammal. (Titeln "tsar" bekräftades av patriarken i Konstantinopel först år 1561). Tre veckor efter kröningen gifte han sig med Anastasia Romanova Zakharina. medlem i en mäktig bojarfamilj. Tillsammans fick de flera barn, men bara två, Ivan och Fjodor, nådde vuxen ålder. Anastasia avled 7 augusti 1560, 29 år gammal, djupt sörjd av Ivan.Ivans tidiga regeringstid (fram till 1560) anses vara hans "goda" styre, då han utförde fredliga reformer och moderniseringar. När Anastasia dog 1560 började det dock gå utför med hans mentala hälsa, och inom några år hade han förvandlats till ett monster, han blev både bödel och munk i samma person. Han anklagade bojarerna för att ha förgiftat Anastasia, och de flesta trodde att hans beskyllningar var ett utslag av hans paranoia, men senare undersökningar av hennes kropp har visat att kvicksilverhalten i hennes hår var tio gånger större än normalt, vilket kan bevisa att hon faktiskt blev mördad. Från 1560-talets början till sin död 24 år senare, terroriserade Ivan sitt eget land med ett ofattbart mördande. Rena plundringståg - med mord och våldtäkter – förekom mot ryska städer och en skräckinjagande stämning rådde i hela landet. Den vanlige ryssens liv eller död avgjordes fortsättningsvis av Ivans skiftande infall och idéer, och det är bevisat att han själv deltog i mördandet och att offren mot slutet utsågs slumpmässigt. Ångesten, rädslan och den totala förvirringen var total i landet, och alla levde för dagen. Vem som helst kunde bli utsatt, det vanliga var att gifta kvinnor våldtogs medan deras män torterades till döds. Ivan bildade en vaktstyrka som har beskrivits som rysslands första "hemliga polis" och som kallades för opritjniki. De hade svurit en religiös ed på att beskydda "den av Gud utvalda Tsaren". I realiteten blev de gangsters som var redo att begå vilka brott som helst - i Tsarens namn. Ivan fängslade tusentals och sände dem till obebodda trakter, en så kallad "landsflykt inom landet". Andra dömdes till döden, och då blev ofta även deras familjer och tjänare dödade. Ivan gav ibland detaljerade order om hur avrättningarna skulle gå till – en del dränktes, ströps eller piskades ihjäl, medan andra spetsades, stektes på spett, utsattes för "knutpiskan", vattentortyr eller kokades i stora kastruller. Ivan blev lätt stött och glömde aldrig en förolämpning, påhittad eller inte. Han var definitivt smart, men mycket inbillningssjuk, misstänksam och väl medveten om sin maktposition. Han spelade schack, och för motståndarna, som inte vågade vinna mot honom, gällde det att få Ivan att vinna, utan att själv direkt spela dåligt. Även hans egna gunstlingar kunde falla i onåd och bli torterade till döds. Detta ledde till att gunstlingen Andrej Kurbskij, som var furste, krigshjälte och ståthållare i Jurjev, rymde och gick i tjänst hos den polske kungen Sigismund II Augusts år 1563. Den 19 november 1581 klev Ivan in i sin son Ivans (27) våning, där denne bodde tillsammans med sin hustru, Eudokia Bogdanovna Saburova. Ivan började kritisera den höggravida Eudokias klänning, eftersom han ansåg att den var för "enkel" - han blev så ursinnig så han började slå henne. Sonen försökte stoppa honom, men Ivan blev så rasande att denne försvarade sin fru, att han slog honom i huvudet med sin käpp. Sonen dog av skadorna, och svärdottern förlorade sitt barn efter alla slag och sparkar hon fått. När Ivan lugnat ner sig blev han förtvivlad och helt utom sig av sorg över vad han gjort – och han ville avsäga sig kronan och gå i kloster.I början av 1584 blev han sjuk - "hans kropp luktade lik och inälvorna ruttnade". Den engelska ambassadören Jérome Horsey som besökte Ivan strax före hans död, var övertygad om att han led av en svår könssjukdom. Han dog den 17 mars 1584, 53 år gammal. Nästa att ta över regerandet i Ryssland blev hans son, Feodor

 

Drottning Anne av England (1665–1714)

var en riktig retsticka. Hon hade bland annat en kusin, Lord Cornbury, som gillade att gå klädd i kvinnokläder. Honom utnämnde hon till guvernör i New York och New Jersey. Det irriterade kolonisterna våldsamt, men det var förmodligen också meningen.

Rikard Lejonhjärta (1207–1272)

framstår i mångas ögon som sinnebilden av den milde och upplyste härskaren, men faktum är att han under de tio år han styrde England tillbringade endast fem månader i landet.

Pepi II Den överlägset längst regerande monarken i världshistorien. Enligt egyptiska skrifter härskade han över det stora ökenlandet i inte mindre än 90 år, från 2566 till 2475 f Kr.

 

Kejsar Caligula (12–41)

är känd som en av de mest brutala av de romerska kejsarna. Under de första månaderna av sin regeringstid var han mycket populär, men efter en allvarlig febersjukdom ändrade han fullständigt personlighet. Han fick många människor avrättade utan anledning, och utfodrade lejonen på cirkus med brottslingar, eftersom det var billigare än att köpa kött till dem.

Athen en politiker vid namn Draco - Omkring 621 f Kr

som ansåg att stränga straff var det enda som kunde hålla ett samhälle i balans. Han fick dödsstraff infört för alla brott utan undantag. Hans lagar upphävdes först efter 25 år, då Solon (638–559 f Kr) tog bort dödsstraffet för alla brott utom mord.

 

"Han var av passelig manslängd, vid pass tre Stockholmsalnar och en tolftedels kvarter, (= ung. 179 cm) hade ett "trint" huvud, vitgult hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välbildad mun, rödletta kinder och rödbrun kropp, så välskapad som någon målare kunde önska sig, och så hel, att där ej fanns en fläck, som man kunde sätta en nålsudd uppå."

skrevs av systersonen  Per Brahe

Lite nyheter

Gustav Vasa var väldigt mode- och trendmedveten. Han hade alltid senaste modet i klädväg på sig och han ville se ut som de tyska furstarna, vilka han tyckte var stilbildande. År 1548 gjordes en garderobsinventering och då hade han 30 mycket fina broderade skjortor, 52 stycken huvudbonader och 41 par "hosor" - det vill säga tyska puffbyxor.

 

 

Det sägs också att han hade ett kolossalt gott minne, för så snart han sett en person - och det kunde vara för hur länge sen som helst - kände han genast igen personen. Där han en gång rest fram, där gick han aldrig vilse, och han kom till och med ihåg namnet på byarna och på de bönder som bodde där, även om han inte varit där sedan ungdomen.